Hur lär man en person att använda almanacka? Mer än att man köper en till honom och tjatar om att använda den? Ligger efter med egna arbeten och håller inte det som lovas... *suck* Känner jag igen det? mmmm.... :-P Samtidgt kan jag FÖRSTÅ honom, men varför boka upp sig på mer än vad han klarar av?
Vad ska jag göra??? KAN jag göra något? Är det detta som innebär att ha en tonåring? Ska jag göra som med senaste sambon? Köra mitt egna race och låta min son förfalla eftersom han ändå inte lyssnar på tjat? Är jag en misslyckad mamma?
Jag hoppas att måndagsmötet får de följder som jag hoppas på... Det skulle förenkla mitt liv LITE iaf. Men jag vet vad som egentligen behövs... Dessutom kommer jag väl gå på nålar fram till midsommar... och då menar jag inte hälsporre ;-) Just nu skulle jag behöva många tummar som hålls för min skull... Både långsiktig och ett dygn framåt... *suck*
Hur lär man en person att använda almanacka? Mer än att man köper en till honom och tjatar om att använda den? Ligger efter med egna arbeten och håller inte det som lovas... *suck* Känner jag igen det? mmmm.... :-P Samtidgt kan jag FÖRSTÅ honom, men varför boka upp sig på mer än vad han klarar av? 
Vad ska jag göra??? KAN jag göra något? Är det detta som innebär att ha en tonåring? Ska jag göra som med senaste sambon? Köra mitt egna race och låta min son förfalla eftersom han ändå inte lyssnar på tjat? Är jag en misslyckad mamma? 
Jag hoppas att måndagsmötet får de följder som jag hoppas på... Det skulle förenkla mitt liv LITE iaf. Men jag vet vad som egentligen behövs... Dessutom kommer jag väl gå på nålar fram till midsommar... och då menar jag inte hälsporre ;-) Just nu skulle jag behöva många tummar som hålls för min skull... Både långsiktig och ett dygn framåt... *suck*
Tycker du själv att du är en misslyckad mamma om din son inte gör allt det du tycker är viktigt? Fungerar tjat? Uppenbart inte om man ska tro det du själv säger. Tonåringar är sådana och om de fått med sig bra värderingar tidigare så brukar det gå bra. Har själv 2 stycken som inte var för roliga att ha att göra med i tonåren, men idag har bägge två fått bra jobb, en är gift och har barn.
SvaraRaderaLycka till Maggan
Nä jag har alltid varit emot tjat för jag tror inte det hjälper... Tvärt om! Men samtidgt så kan det behöva påminnas... Men var går gränsen?
SvaraRaderaMen frågan är också vad innebär att det "gått bra för" någon? Är det att ha familj, välbetalt jobb osv? Är LYCKA det som gör att man lyckats? Är en singel en misslyckad person? Är en arbetslös person misslyckad?
Jag vet inte om jag ser mig som misslyckad mamma till min tonårsson. Jag tycker att jag inte kunnat "konkurrera" med hans far som har en helt annan ekonomisk möjlighet att erbjuda honom saker. Däremot ser jag ju NU när han har två småsyskon hos pappa att pappa inte har lika mycket "koll" som tidigare och att sonen inte talar om allt. Varken för mig eller för pappa.
Däremot ser jag mig som en bättre mamma till lillsonen. Kanske för att jag kan erbjuda honom mer stöd i skolarbetet osv.
Kan det vara så att en tonåring behöver bryta sig ut? Leva sitt egna liv? Och ha sina egna hemligheter? Tycker det låter fullkomligt sunt och jag tror det kommer gå bra. Får man ett jobb man vill ha är det väl en fördel? Vill du att din son ska bli arbetslös och utan pengar? Förlåt mig, men jag förstår inte riktigt vad du menar?
SvaraRaderaHälsningar Maggan
Jag ser det som helt normalt att både som barn och ungdom vilja bli självständig. Men jag ser också som kommunikation som något viktigt och det är det som jag känner brister. Han lovar sig både hit och dit. Han ändrar sina planer. Det är DET som jag ogillar men att han går till kompisar och övernattar för de "LANar" halva natten tycker jag är helt normalt...
SvaraRaderaSjälv ser jag inte det som misslyckande om man inte har högavlönat arbete, har två barn, sambo, villa, volvo och husdjur. Själv så tror jag att man är "lyckad" när man är lycklig!
Själv är jag LYCKLIGARE som singel än sambo, jag är lyckligare med ett NYTTIGT arbete än ett där bara lönen är det viktigaste.
Min son har nu sökt en utbildning som är ganska "smal". Jag vill inte påverka honom till att välja något han inte vill gå på eller som han inte kommer ta sig igenom. Visst är det jobbigt i perioder i gymnasiet... Men om det är något man är intresserad av det så "go for it"!
En släkting till honom frågade mig om vad jag tyckte om hans första val... Visst är den smal men det är hans val. Jag har själv bytt gymnasielinje och det är ju inget som säger att han inte kan det med om det känns fel.
Sedan är frågan hur hans liv ser ut när han gått ut... Kommer han ha något arbete? Kommer han ses som misslyckad om han får jobba med ett lågavlönat vårdjobb?
Min lillebror ser på jobb på ett helt annat sätt än vad jag gör. Han skulle aldrig ta ett lågavlönat jobb utan då går han hellre arbetslös (vilket han också har gjort). Vet inte om han sågs som misslyckad för det... Men jag kan få kritik för att jag valt att arbeta med människor som jag ser som otroligt givande. Hellre det och ha det snålt än att stå på volvo och må dåligt av varsel eller få belastningsskador...
Ja, alla har olika syn på saker och ting och det är skönt. Då du talar om belastningskador är det väldigt vanligt bland vårdpersonal och även utbrändhet. Du talar om dåligt betalt vårdjobb. Håller delvis med dig. Vården har inte så dåligt betalt längre. En undersköterskas lön ligger ofta på 23-24 000 i månaden och har då bara en gymnasieutbildning. Jag som högskoleutbildad har inte mycket mer. Däremot har ofta lågutbildade personaler högre sjukfrånvaro, och fler besök hos läkare. Man ser även att personer som lever i en tvåsamhet ofta mår bättre. Självklart finns det undantag, och jag tror att du tillhör dom.
SvaraRaderaMaggan