Men jag kan inte låta bli att bli frustrerad, arg och ledsen och vilja göra något åt saken, vem kan det med normalt förhållningssätt till sin omgivning?
Jag vet svaret på denna fråga. Alla kan det. Låta bli att bli arga, frustrerade och ledsna och underlåta att agera vill säga.
Vi är väldigt underliga, jag har skrivit det innan i denna blogg. Vi kan bortse från vissa delar i vår tillvaro, sortera bort dem som mindre viktiga, intala oss själva att det är andras ansvar. Och det måste vi göra antar jag, för att fungera. Vi engagerar oss i vissa saker, struntar i andra.
Det konstiga var att efter att jag och denne man gapat på varandra en stund kom det fram folk och frågade hur jag mådde. Jag kan än idag inte förstå varför de inte gick fram till den lilla flickan några minuter tidigare.
Det ses alltså som mer normalt, för att inte tala om mer accepterat, att vara tyst och blunda för problem än att ingripa. Om någon ingriper så är det DEN som mår dåligt och inte "offret"... Hm... Vart är vårt sammhälle på väg???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar