Jag gjorde en sak i mellanstadiet som fick följa mig länge och det tänker jag på än idag ibland... mitt liv kanske skulle varit annorlunda om jag inte gjorde det men jag är samtidgt stolt för att jag stod upp och gjorde det... Jag är STOLT, men jag blev ensam... Samhället uppmuntrar inte ärlighet och uppriktighet utan rövslickeri och lojalitet, det är så man kommer långt...
Samhället bestämmer normerna om hur man ska leva, hur man ska bete sig på en arbetsplats, hur barn ska uppfostras och vad som är bra och inte bra föräldrar... Som förälder som har en annorlunda sexuell läggning eller yrke eller lever annorlunda så ser samhället med mer skeptiska ögon... Man kan förlora vårdnaden utan att egentligen göra barnen illa...
Barn pratar alltid... Jag har historier om vad dagispersonal till lillpojken tyckt varit olämpligt tex. Saker som jag tyckt varit helt normalt... Iaf när man bor på landet... Jag är uppvuxen så och tycker tex att djur parar sig, får ungar och dör är helt naturligt. Helt normalt men det tycker inte samhållet är lämpligt att barn ser... *suck* Nu tycker inte jag att barn ska titta på när FÖRÄLDRARNA har sex men att se djur para sig och få ungar gör att de får en naturlig bild av djurlivet... Det visas ju på tv på djurprogram men det är visst okej men inte i verkligheten... suck
Visst är det bra att samhället finns och kan ta hand om de individer som VERKLIGEN far illa... Men att man ska klassas som sämre förälder pga sitt sexliv tycker jag är fel. Ändå är det sånt som kan ses som att bryta mot normer av normalisering... :-P
Personer som varit öppna mot mig,... så öppna så jag trott att det de sagt till mig varit offentligt... Sedan kan man ju fundera på hur sociala anmälningar och sånt är offentligt... Men det vet inte jag... men är det verkligen hemligheter när folk blivit anmälda??? Eller är det bara det att de vill tysta ner det? Om anmälningen är korrekt får man väl stå sitt kast och antingen ändra sig eller stå upp för sitt levnadsätt... Ska man ljuga för sig själv?
När man tvistar om barn så är det ofta smutskastning... Man försöker hitta så många normbrytelser som möjligt hos den andra partern. Det var vara rent ekonomiskt, syn på barnuppfostran, möjligheter för barnet att utvecklas med hjälp, stöd och uppmuntran av föräldrar osv.
Vilken förälder som är bäst? Vem kan egentligen säga var barnet har det bäst?
Den som arbetar en massa, har bra ekonomi men inte har tid eller intresse för läxläsning, föräldramöten osv eller den som är arbetslös, lever på socialen och hankar sig fram och har all tid i världen att läsa läxor med barnen...
Har barnen det sämre hos den föräldern som har ett hem med kärlek men stökigt och grisigt än den som har ett pedantskött hem där allt ser bra ut men barnet skär sig..?
Vilken förälder är bäst av den som tar lån för att resa på semestern för att ge barnen upplevelser och sedan få snåla resten av året eller den som snålar lite hela tiden men som kan unna sig lite vardagsmys?
Är den yngra och lekfulla föräldern bättre än den äldre och erfarna?
Är den snälla föräldern bättre än den principfasta med regler?
Som historien om den 9-åriga flickan som började rymma från fosterföräldrarna: När hon var 14 år sökte Sanna hjälp hos socialtjänsten, och berättade att hennes fosterföräldrar misshandlade henne. De svarade att hon bodde i ett redan utrett familjehem.
Klart att anmälningar inte ska vara offentliga handlingar. Tänk på all ryktesspridning som blir och tänk på att socialtjänsten saknar kunskap för att göra rättsäkra bedömningar. Det är väl barnen som drabbas mest i det då eller?
SvaraRaderaJa det är just ryktena jag funderar på... Jag vet inte hur en anmälan hanteras... Men om man sköter det snyggt, måste barnen drabbas??? Jag tänker inte på misshandel och direkt sån misskötsel av barn utan mer stökigt hemma eller sånt som är en bedömningsgrej... Eller att barnen inte har rena kläder osv. Det behöver ju inte direkt betyda att barnen mår dåligt av det... Jag tror nämligen att föräldrarna tar mest åt sig och tycker anmälan är jobbigast. Vad tycker du?
SvaraRaderaJag kanske missuppfatta dig. Tycker det ska vara sekretess på anmälningar till soc oavsett vad det handlar om. Barn klarar det, men vuxna är inte alltför snälla och det går ut över barnen.
SvaraRaderaSen är allt en bedömningsfråga om t.ex stökigt eller smutsiga kläder. Vissa fläckar kanske inte går bort,, dom kläderna är ju i princip inte rena. Sen kan jag kanske tycka att bor man på landet så kanske man inte behöver gå till skolan eller åka till stan med samma kläder man mockat skit med.
Då det gäller stökigheten så kan det ju bli en hälsofara om det inte är städat. Tyckte att jag hade dammat och grejat i mitt sovrum men insåg att det var genomskitigt då jag verkligen tog tag i vissa saker.
Då det gäller ekonomi så visst blir barnen utanför om de aldrig kan få följa med på olika saker. Då de skäms över att "bara" få sockar eller kallingar till julklapp. Att inte kunna ta in vänner mm. De kan inte hänga med då de andra pratar om filmer de har sett, bara få hänga på en gård hela sommrarna mm. Jag vet att vi har olika åsikter där men tror inte på att barn ska växa upp för fattigt. Har sett en hel del av sakerna i min närhet och hur dom mår. Där är jag själv inräknad
SvaraRaderaMen jag tror att även de rika mår dåligt... jag tror att tex det går mer "mode" i att skära sig och sånt i välfärdsamhället än på fattiga bonnvischan...
SvaraRaderaMen jag håller med dig om att man inte ska åka till stan med äckliga kläder. Oavsett om man är "bonde" eller är civiliserad och bor i lägenhet. När jag red på ridskola hade jag antingen med mig ombyteskläder eller satte mig i bakre delen av bussen där "husdjur" får finnas... För jag tycker faktsikt att om man har hästkläder på sig så räknas det som "djur" och ska hållas borta i största möjliga mån från alla allergiska på tex bussar, spårvagnar och tåg.
Jag vet fortfarande inte hur en anmälan tas emot på Socialen och hur den värderas, bearbetas och utvärderas... När betraktas det som HÄLSOFARA???
Hälsofara är då man blir sjuk av skiten hemma. Det är inte helt ovanligt faktiskt. Det handlar inte om pengar det jag säger nu, men tror inte det är fullt ut bra att växa upp i fattiga familjer. Vi kan ta den här diskussionen irl istället. Jag tror inte att tonåringen har haft en roliga semester vid medelhavet om resan kostade 25 000 för 4 personer eller om den kostade 12 000 för samma familj. Jag tror inte heller att resan blir bättre med 20 000 i fickpengar istället för halva summan. Det handlar om vad man gör. Jag reser en del, men mina resor går på ca hälften mot vad de flesta betalar både för resan och fickpengarna, men vi har haft otroligt roligt då vi varit iväg. Simone är stolt över fyndet i Ullared och tycker att ungar som betalar 3 gånger så mycket för exakt samma klädesplagg är puckade. Det är inte riktigt så jag menar. Det handlar inte enbart om pengar. Däremot så tror jag fortfarande på att det är bra för ungdomar att uppleva massa oavsett vad det än är. Tror inte på att det är bra för nåt barn att knappt komma utanför sin egna stadsdel. Erfarenhet är någonting bra att bära med sig.
SvaraRaderaJag vet två föräldrar som fått sociala anmälningar på sig... de har själva berättat det för mig. Men jag ser inte någon av dem som DÅLIG FÖRÄLDER!
SvaraRaderaJag ser dem som engagerade och att de bryr sig om sina barn... Så varför är det inte det som socialen ser? Eller gör de det? Ser de på BOSTADEN och formaliteter eller ser de på hur barnen MÅR?
Anmälningar är en sak, utredningar en annan sak. En anmälning betyder inte att det måste finnas en grund för det egentligen,,, och soc ger väl sig på dom de tror de kan vinna över.
SvaraRaderaMen det är väl ingen TÄVLING i att vinna antal anmälningar? Eller är det så??? Vad händer sedan då? När "domen" faller? Dvs föräldern sägs åt att rätta till problemet... vad händer om den inte gör det? Hanterar socialen anmälan olika om det kommer från ett ex, en bekant, en granne, en i skolan eller barnet själv?
SvaraRaderaSnabbaste väg ner till Ullared blir 25 mil (t.o.r.). Med en bil som drar 0,8 per mil och om bränslet kostar 11 kr per liter blir bränslekostnaden 220 kr. Det är lätt att tjäna in på en resa till Ullared. Om man dessutom samåker så blir det ju billigare. Senast jag var på Ullared så tror jag att jag handlade för ca 3000kr!!!
SvaraRaderaJag tror det är FÅ BARN som aldrig lämnar sitt hem. Vi har skolplikt i Sverige och visst kan jag tycka att barn som får jobba på egna gården i U-länder inte har det så vidare roligt, men ändå så tror jag de är mindre deprimerade än svenska barn.
Depressioner ser som som ett välfärdsproblem. Det uppstår av de krav och stress som man känner, INTE hur dåligt ställt man har det.
Jag är glad för att mina barn har varit utomlands (och även jag både i vuxen ålder och yngre) oavsett om vi ville eller inte... Jag har rest utan släkten till London, Newcastle, Afrika, Mallorca osv utan att jag EGENTLIGEN är/varit direkt road av det.
När jag reser så blir jag BESVIKEN om man får svenska menyer och kan prata svenska i affärerna och lättare att få svenska köttbullar, estrellachips, kalles kaviar och knäckebröd än att få paella! Jag vill att resorna ska göra att man upplever något man inte gör hemma.
Det kan ibland även vara resor inrikes. Mina barn har fått hänga med mig både hit och dit, särskilt lillpojken. Vi reser varje år någonstanns. Minst en gång om året. Han är van vid att sova borta både med och utan mig. Än så länge har det inte uppstått några större problem.
Att inte man ka ta emot vänner i sitt egna hem tycker jag är trist. Det har jag aldrig upplevt själv. Den jag känner som blivit anmäld pga stökig bostad tycker jag ofta har andras ungar hos sig. Kanske känner barnen att det är avslappnat och välkommnade och att de får vara barn där...(?)
Om barnen dessutom är väldigt friska och sällan sjuka, är det då ett tecken på att det INTE är ohygieniskt? Är bostaden "okej" då? Eller VEM kan bedöma det? Tas det bakterieprover? Elelr är det bara en bedömningssak?
Vad händer om det inte ändras? Hur är uppföljningen?
Där jag är uppvuxen så var det de som hade renast och finast som mådde sämst... En flicka som aldrig fick ha det stökigt i sitt rum. Bara ha framme EN sak i taget osv. Fick inte leka i sandlådan för då blev hon smutsig osv. Hon var superallergiskt mot en massa saker!!!
SvaraRaderaBarn som hade rika fina föräldrar som mådde SKIT! Som blev utslängda av föräldrarna när de inte ville ha sina barn hemma då de hade sina fiiiiiina fester osv...
Nä så vill jag INTE ha det... Hellre lite skit i hörnet än ett rent helvete!
Jag tycker att de resor jag varit på är de roligaste som är annorlunda och med mycket upplevelser! Jag tycker INTE om att ligga och pressa på stranden i Sverige och inte utomlands heller. Så det jag uppskattat är att se markanden i Afrika (alla stackars djur fastnade på näthinnan), spårvagnen på Mallorca osv. Att bara "finnas", äta, dricka osv kan jag göra hemma...
SvaraRaderaJag gör hellre utflykter utanför turiststråken och som tex geocachar mig till en vacker plats... Jag åker hellre veteranspårvagn i Göteborg än vanliga av flera orsaker. Bland annat ser jag dem som rullande museiföremål men jag tycker också att de är vackrare med träbänkar än att åka med dagens nya "rymdfärjor"...
Jag uppskattade också väldigt mycket när Rolf visade mig grottorna... de var otroliga! och "Kärleksklippan" var också imponerande med sin historia... Och jättegrytorna som Inger visade var också imponerande och historia...
Med en son som varit lite arkeologdrömmande så är naturens under imponerande! Sedan att hans äventyr på gocartbanan kunde slutat betydligt värre än vad det gjorde är också ett minne, men jag kommer nog mer ihåg motorcyklarna ;-) Ja "olyckan" med förståss men den vill jag inte se igen... :-P
Alla har vi OLIKA intressen och val i livet... Vi väljer efter vad vi själva tycker är kul. Vi utsätter oss också för saker som vi inte tycker är kul. Vi har olika värderingar och ser på livet med olika ögon. Vi har olika erfarenheter och VILL leva på olika sätt...