grubblerier och funderingar

Mår man bättre eller sämre när man grubblar? Själv är jag intresserad av pragmatik och annan grammatik som tex citationsteckensleken mm och tycker om att vända och vrida på saker. Och tycker tex det är jätteintressant hur en journalist vänder och vrider på någon som någon uttalat sig om... Det finns inte bara en sida av saker och ting... det fick jag lära mig redan som liten. Om jag bråkat med någon av mina bröder och kom gråtandes till mamma fick jag höra "Vad gjorde du då?"... ja inte var jag ju oskyldig, så jag fick väl skylla mig själv... ;-) Ofta så ser jag bloggar eller artiklar som tar upp ett ämne som jag kanske har en åsikt om eller så kanske inte men det som får mig att fastna är hur det läggs fram och hur det vrids på. Ämnet i sig kanske inte är så intressant men HUR det är skrivet!

"Enligt mig finns det flera vis att grubbla på. Att oroa sig är också att grubbla tycker jag. Men det är inte den typen av grubblerier som finns i mitt huvud nu. Mitt grubblande är mer förundrande över vad livet har att bjuda på. Jag tror nog det finns ett positivt grubblande, som är mer konstruktivt. Och ett negativt grubblande som således är mer destruktivt. Om man är deprimerad så brukar man grubbla en hel del, det är av den negativa typen. Man vrider och vänder på sin livsituation och det leder till att man oroar sig och man går allt längre in i sin depression. Att grubbla har en direkt koppling till hur man är som person enligt mig. En del människor grubblar inget alls, medans andra nästan inte gör nått annat än just grubbla och tänka." /SteffMan

På senaste APT på jobbet så pratade vi om att svenskarna är väldigt mycker mer deprimerade än genomsnittet. Varför? Vi pratade om brist på sol under vinterhalvåret osv, men har danskarna så mycket mer sol? Ja mer än norrlänningarna, men är det så mycket mer än skåningarna? Men det som det NOG beror på är att vi har "oskrivna krav" Vi nöjer oss inte med den standarden vi har utan ska alltid ha bättre... mer resor, dyrare kläder, nyare bil, finare bostad osv. Varför kan de fattiga vara MINDRE deprimerade än de "rika"? Jo för de känner inte kravet att man MÅSTE ha lika fint!!!

Jag håller med Madelena:
"Har man livskvalitet då man har stenkoll på sina grannar, då dom kommer hem, vem som hälsar på, när man lägger sig, vad man äter, vad man gör hur man tar hand om sina barn mm. Klart man ska lägga sig i om det är helt galet, men i de flesta familjer är det inte så,även om det inte är på mitt sätt. Har man livskvalitet då man sitter på nätet, kritiserar, går ut för att jävlas, letar saker att reta sig på mm?"
"Livskvalitet är även att hitta någon att älska (Fast hellre singel än någon som det inte är 100 med) Hitta sitt egna lugn, och framförallt få balans i sitt liv."

"Den psykiska ohälsan hos unga har ökat dramatiskt i Sverige. Varför mår inte barnen lika bra som de har det? frågar sig de båda läkarna. De är oroliga för alla unga som förlorat aptiten på livet och tron på framtiden.
De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ”vuxna” i dag än tidigare.
– Hälsa har blivit en livsmening, kanske i brist på religiositet eller en övergripande livsmening av annat slag. Ju friskare vi blir desto ängsligare är vi för att mista den hälsan"

Jag uppvuxen på "landet" och har bott lantligt ca 70% av mitt liv. Vi har haft djur och egna bär, frukter, grönsaker osv. Inga grannar som tävlar om vem som har det bäst osv. Det gör mig nog annorlunda. Jag njuter nog mer av naturen än gemene man... Att bara vistas i skogen utan något direkt ärende eller uppgift tycker jag är otroligt skönt. När jag haft hästar (1984-2007) stack jag hellre ut i skogen än rider runt runt i ett ridhus eller paddock. Så är det fortfarande! När jag rider så rider jag hellre på en stig i skogen än på vägar eller ännu värre runt runt runt runt runt i ett ridhus då det inte ens är utomhus...

Vissa barn har det nog inte så bra. Familjen får besök av socialen efter anmälningar om att de har det stökigt, barnen inte har rena kläder på sig och att det är våld i hemmet. För att inte tala om missbruk osv. För några år sedan hade jag en diskussion med min dåvarnade svärmor. Grannen hade skaffat sig åkgräsklippare... Hon störde sig på detta eftersom personen levde på sjukpension/socialen/samhället pga smärta. Svärmor hade bannemig sett hur grannen lekt med barnbarnen och då hade hon ju inte ont! *suck* Men jag kunde då jämföra med min kusin. Hon älskade att vara med mig i stallet och stod då. Men hon tyckte det var värt det trots att hon senare kunde få sån värk att hon var sängliggandes. Och jag vet ju hur jag hade det när jag hade ont i fötterna... Jag passade på att flytta och bar en massa kartonger och handlade osv trots smärtan. Man blir ju tokig om man inte gör något! Men sen så sov jag... och sov... Men det var det värt! Jag hade ju ändå konstant smärta under öve rett år så vad sjutton gjorde det om jag hade det värre ett tag om det gav mig lite glädje och livskvalitet. Om jag fick välja att ha mycket pengar och ständig smärta eller ha det snålt och vara frisk så vet jag vad jag skulle välja...

Jag är nog ganska nöjd med att älska mina barn och vänner... Sex och närhet är jag också nöjd med även om jag inte lever med en man (har mer och bättre sex som singel). Särkskilt uppskattar jag de vänner jag haft i 10 år eller mer som Hansa, Jessica och Ersson... de som stöttat mig och som jag umgås med på olika sätt. Men också de som jag kännt lite kortare tid men som kanske inte känner mig utan och innan men som man har intressanta diskussioner med tex Anders, Uffe (och Sus), Niclas osv som inte är så "märkvärdiga" utan mer "kom som du är"... Ja så är det verkligen med Jessica, Hansa och Ersson med!!! Jag känner älskad och uppskattad för det jag gör och de flesta accepterar när jag gör misstag (vem gör aldrig misstag?) eller tycker olika men inte alla.

Vissa njuter nog att snacka skit om andra, kanske för att själv framstå som bättre. Kan kritisera tankesätt, levnadssätt, barnuppfostran, sexliv osv. Men då undrar jag hur de själva bor och lever om de måste jaga efter någon som har det sämre... Jag tycker synd om dem! Ibland kan man se det i privatliven men kan även se det på arbetsplatser. Kan någon skriva under att livet blir gladare att negativt snack? Okej att man ibland behöver prata av sig, men att snacka skit? Vad är egentligen skitnack. Oftast brukar jag säga att det är från början en liten fjäder som växer och växer och blir en hel höna. Ja iaf om man fortsätter sprida den negativa stämningen...

Hela Sverige är ett gnällsamhälle! Det är fult att vara nöjd med det man har. Man måste sikta högre. Varför mår svenskarna sämre än de fattiga i U-länder? Jo för vi är bortskämda, kräsna, aldrig nöjda och alltid gnälliga!Inte konstigt att vissa blir stressade och hamnar på psyket! Det vi skulel behöva är KRIG här i landet så vi lär oss att uppskatta det lilla!!! Ett leende, lite glädje, att känna sig nöjd osv.

Visst får man grubbla. Men vad är det man grubblar på? Själv så uppskattade jag verkligen föredraget med Tomas Enhager... redan samma dag använde jag hans tankesätt och det FUNKADE!!! OTROLIGT! Ja det gör såååå mycket att tänka positivt! Det gör mig lycklig. Sedan att solen skiner och min son är glad gör inte saken sämre!

Visst drömmer jag om högre levnadsstandard. Men på sätt och vis så vill jag inte bli gnällig, kräsen och otacksam snobb. Jag VILL leva enkelt! Jag tror man blir mer tacksam då. Men om jag vann en sån där otrolig summa tup 64 miljoner så vet jag vad jag skulle göra.
* Jag skulle INTE sluta jobba men antagligen inte jobba mer än halvtid. Jag skulle ha ett socialt arbete (som nu) eller arbeta ideelt.
* Jag skulle en gård, storlek vet jag ej.
* Ha anställda till att göra de "måsten" jag själv inte vill göra eller hinner med osv. Jag som skött bokföringen för ett företag vet hur mycket det kostar att ha folk anställda. Jag skulle betala bra!
* Jag skulle ha en bränslesnål kombibil tex som min förrförra (Suzuki Baleno kombi)... Den drog 0,64 l/mil. Det är lite mindre än den sardinburk jag har nu :-P
* Jag skulle vilja ta upp mitt uppfödningsintresse och då mer än akvariefiskar ;-)
Hundar eller hästar vet jag inte men jag har drömt om att bygga en egen hästras... Den ska vara brunskäck, gulbrunskäck eller brunblackskäck, ca 140-155 cm i mankhöjd och vara väldigt lugn och säker (som Frosty). Den ska vara av grövre kallblodsmodell och har rikligt med tagel. Att bygga en egen hundras skulle också vara roligt... En "ras" jag är nyfiken på är Labradodle, men egentligen är det något ungefär 75% labbe och 25% bordercollie som jag ser som en "perfekt" hund. En lyhörd aktiv men ändå social och familjär hund.
* Och sen en annan dröm är att ha fastigheter med billiga hyresrätter som "alla" har råd att bo i!!! Löjligt låga hyror skulle jag ha men ha stränga regler på att det ska vara lugnt och fridfullt. Det skulle vara stor lekplats med grillmöjlighet året runt osv. Gärna intill en sjö :-)

Visst har jag också drömmar även om jag inte trivs med att ligga och pressa vid stranden utan hellre får solen då jag klipper gräset, rider eller planterar växter... Jag är inte heller intresserad av krogliv eller drickande men unnar mig gärna något då och då (ett fåtal gånger om året) men älskar att hälsa på vänner så som gästfria Sus och Uffe!!! De bor sååååååå underbart, även om det är lite väl enskilt för min smak, men under semestern är det helt underbart och lillpojken älskar att vara där! Det finns alltid mycket att göra där!