Vi svenskar äter onyttigare, vi går upp i vikt, vi rör på oss mindre och vi har mer krav på oss. Kanske inte bara samhällets krav utan EGNA! Vi bygger upp en bild som vi TROR är krav och om man inte har allt så är man dålig. Jag är glad att jag har växt upp där jag har gjort, inte bland radhusen och lyxvillorna där grannarna tävlar om vem som har nyast bil, nyast päls och finast fester.
"Själv kan jag konstatera att det faktiskt har blivit ganska stora skillnader på hur ungdomar lever idag och vilka villkor som gäller för dem mot när jag själv var i samma ålder. Frågan blir följdaktligen vart utvecklingen är på väg och om det är/blir på gott eller ont?" /Alltiallon
"svenska barn och ungdomar skattar sin psykiska hälsa lägst av alla skolungdomar i Norden och lägre än många länder i övriga Europa också. Detta visar undersökningen Skolbarns hälsovanor. Liknande frågor ställs till barn i cirka 40 länder. Världshälsoorganisationen WHO sammanställer resultaten. I Sverige hade 43 procent av niondeklassarna känt sig nere minst en gång i veckan i 2005 års undersökning mot 25 procent i den från år 1985."
Skolsköterskan Helene Hall tycker att tillvaron är stressigare nu.
"– Och det är tjafs via mobilerna hela dagarna. Vid minsta lilla motgång ringer de mamma. Överhuvudtaget blir det lätt större sak av konflikter, tycker de. Bråk tjejer emellan är också mer laddade än förr. Mobilerna är på dygnet runt. Dagens unga sover mindre än ungdomar gjorde förut, visar hälsoenkäterna.
– De sover mindre och rör sig mindre. Inte konstigt att de mår sämre psykiskt då. Det hänger ju ihop. Nu ser man dem ofta gå genom centrum på eftermiddagen med en läskflaska och en chipspåse under armen. Då sätter de sig väl vid datorn och spelar eller chattar med kompisar. Förr var de ute mer, säger Helene Hall.
Kuratorn Marianne Vestin berättar att hennes egen dotter brukar klaga på att det kan vara svårt att somna om när mobilen väckt henne mitt i natten.
– Men stäng av den då, säger jag. Fast det tycker hon är otänkbart, säger Marianne Vestin." (kurator)
"Sheima funderar över om svaren i hälsoenkäterna kan vara överdrivna.
– Jag överdriver ofta hur jag mår. Jag säger att jag har jätteont i magen fast det inte riktigt är så illa. Det kommer automatiskt att man förstorar allt, säger Sheima.
Amanda berättar om några kompisar, både killar och tjejer, som klagar på allt. Inget har med skolarbetet att göra, men de kan klaga över att de har ont överallt.
– Så kanske man säger för att alla ska tycka synd om en. Och så vill alla vara värst. De säger: ’”Men jag då. Jag vaknade sååå tidigt”, säger en. ”Men jag då, jag slog mig i huvet”, säger en annan. Och så är det igång, säger Amanda"
"Det händer att han spelar hela nätterna på ett ställe i stan, så kallat nattgibb.
– Det tar inte så mycket på mig, hävdar Alex."
Vi är mer bortskämda nu. Man köper hämtmat, gärna med hemkörning, istället för att veckohandla, laga storkok och äta mer grönsaker. Man tar buss eller bil en sträcka som man KAN gå men man vill spara tid... (Det tar ca en kvart för mig att cykla till Kungälv respektive gå 45 minuter, jag har testat). Man går inte eller cyklar men istället så gör man 2 timamr i veckan på gymmet... Logik eller hur... Man har inte tid att gå eller cykla men att gå till gymmet...
Visst handlar det om att planera... Precis som när man lever utan micro så kan man inte bestämma sig samtidigt som man börjar med maten vad man ska ha om det ligger i frysen. Nä man får helt enkelt börja planera dagen innan och ta fram råvarorna dagen innan! Men i dagens samhälle ska allt hända NU. Man sparar inte till något man vill ha utan om man hittar något men inte har pengar så tar man lån eller lever på krediter. Sedan har man inte råd att betala tillbaka för egentligen hade man inte råd att leva på samma sätt som grannen.
Man sneglar mycket på hur grannarna har det... Man ska ju inte vara sämre... Inte konstigt att folk mår skit när de känner denna press att leva upp till. En familj som har två vuxna utan barn som arbetar och får ut 30 tusen varje månad och bor i hus med låga lån kan ju unna sig så mycket mer än en ensamstående mamma som får ut 10 tusen och har räkningar på 8 tusen... Logiken går liksom inte ihop att de ska kunna leva på samma sätt även om de bor grannar, har samma utbildning osv.
Jag är uppvuxen där grannbarnen leker med varandra, sover över hos varandra, grannarna spelar fotboll ihop (blandade lag barn och vuxna), handlar ihop, umgås, samåker, passar varandras hus, trädgårdar och djur när man är bortrest osv. Nästan som en enda stor familj.... Om ingen var hemma så var det bara att knacka på hos grannen. Det hände att man fick gå hem 3,5 km från skolan. Det var inga problem. Man kunde få stå och vänta en timme på bussen för man missat förra. Man lärde sig vad man kunde äta i naturen även om allt inte var gott (tex stensötarötter) :-D
Sen att leva på existensminimum är ett tufft liv. Man vänjer sig vid att snåla och dra in på saker. Om man sen träffar någon som man får känslor för så är det inte konstigt om det inte håller för man helt enkelt är van att leva på olika sätt. Man prioriterar olika i livet och kan helt enkelt inte ha senaste mobilen, senaste laptopen, senaste ipoden, senaste bio-hemma-systemet, senaste modellen på bilen osv.
Jag hade en lunchdejt i fredags på väg till jobbet. Vi kom från två olika världar. Det brukar gå bra att umgås ändå med "sånna" men i detta fallet så kände jag att han var totalt från en annan värld. Sååå präktig och talade om hur man skulle leva... det där med fint hus, fin servis, fina möbler, fin bil osv. För mig spelar det ingen roll. Hellre renstädat än lyxigt.
Jag umgås lite med en snickare som jag bedömer har ganska gott ställt... tre bilar, tre hojar, gocart, mysigt hus med hyfsad inredning osv. Inte överdrivet lyxigt men ändå fint är det i hans hus... Ligger lagom centralt till kommunikationer och ändå lantligt. Det är ett perfekt läge tycker jag som inte alls vill bo i en 4:a på Avenyn inne i centrala Göteborg... Han är ganska sund i sitt tänkade i VISSA fall men i vissa fall gillar jag inte hans sätt. Men vi accepterar ändå varandras sätt att leva. Precis som min väninna Jessica och jag. Vi ser helt olika på ekonomi och intressen och prioriteringar men ändå kan umgås och diskutera och säga vad vi tycker omch tänker till varandra! Det uppskattar jag något otroligt! När vi träffades på ett tidgare jobb för över 10 år sedan så tyckte arbetsledzaren att det var konstigt att vi som var såååå olika kunde bli vänner. Ja och ännu mer otroligt är det väl att det fortsatt.
Även i kärlekslivet är det höga krav. Man ska hitta sin själsfrände och jobba, tjäna bra med pengar, skaffa barn, ha husdjur, fin bil och ha ett underbart sexliv. IBland funderar jag på hur man ska hinna med sexliv när man inte ens har tid för sina barn... Eller prioriterar man vuxentiden högre än tiden med barnen? Prioriterar man att ut och resa och festa framför ha sund mat på matbordet? Prioriterar man att gå på gymmet före att gå eller cykla till jobbet? Lurar man inte sig själv om man säger att man då lever sunt?
Vi pratade faktiskt om detta på senaste APT. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar