arbetsplatser

Alla arbetsplatser har sina positiva och negativa sidor.
Det kan vara arbetslaget, lönen, arbetstider eller andra arbetsvillkor.

Det finns två ställen som jag tycker varit helt underbara då de anpassat sina "utanför-arbetet-aktiviteter"... Det ena var inom ett hemtjänstdistrikt där det var flera ensamstående mammor. Vi fick ha med våra barn. Det grillades vid en sjö eller på berget ovanför lokalen. HUR MYSIGT SOM HELST!!!! De som drack fick dricka och de som var nyktra accepterades lika mycket. Alla hade lika kul. Ett annat ställe var som personlig assistent och även där var det grilla på schemat där även familjer (både respektive och barn) var välkomna.

På dessa ovanstående arbetsplatser gjorde man allt för att alla skulle kunna vara med. Man var utomhus för att allergiska skulle kunna vara med och på en tid då det inte var för sent för barnen. Allt var anpassat. Ja sen att man påminde varandra och att man kollade upp så alla visste och att försöka få med alla gjorde att man kände sig som en i gruppen. Jag saknar det lite nu... Kanske inte bara det om hur man väljer aktivitet utan även hur det meddelas. Att det inte skrivs i de "normala" kommunikationsmedlen eller tas upp på möten undrar jag VARFÖR... vill de välja bort de "obekväma"? Och vilka klassas då som dem? Sen så är det ju "självklart" att inte alla kan i en dygnetruntverksamhet... Men jag tycker iaf att ALLA ska bli informerade och inbjudna!

Fast jag har visserligen ett skräckexempel med. En arbetsplats som mer eller mindre mobbade ut dem som inte kom, och de som kom snackades det skit om... Så vad man än gjorde så gjorde man fel... På det stället så ignorerade jag det... jag var nog inte så viktig i den gruppen ändå för jag var ju bara vikarie. Men i efterhand är jag glad för att jag inte var med...

Nu i många år har jag känt mig som en i gruppen, men det känns som jag stöts bort... Eller så är det ren inbillning. Kanske är det för att jag saknar vissa i gruppen som hållt ihop gruppen eller som hållt oss på gott humör... Sen har det varit ny personal och nya chefter om och om igen... det märks att det inte längre är samma grupp... Det känns om gruppdynamiken ändrats och vissa blir mer "höns i hönsgården" än andra... Vems "fel" det är kan jag inte säga men jag har aldrig känt så här innan... eller så är det bara inbillning... Jag får skylla mig själv att jag inte sett information om "träffarna"...

Sen är det väl så att det känns som om det börjar bli grupperingar.. Vissa håller ihop. Någon "bestämmer" vad som är rätt och fel. Förr kändes det aldrig som om det fanns fel utan bara olika sätt att se på saken... Och när man frågade en fråga fick man ett vänligt svar utan att bli idiotförklarad. Nu känns det som det blir mer och mer likt "skräckexemplet"! Där var det verkligen grupperingar... och svårt att få "vara med"...