Har haft besök idag. Jag var nog lite nervös inför detta. Ja och kanske även min son men också nyfiken och förväntansfull. Det blev småskratt men också en del tårar... att tänka på personer som man älskar men som inte finns hos en...
Sen gick vi ut. Sonen hade med sin radiostyrda bil. Jag hade två brev som skulle postas. ÄNTLIGEN kom jag ihåg dem!!! Varje gång jag går ut blir jag påmind om att det är punka på cykeln... Och på bakdäcket... om det var fram skulle jag kunnat fixa det hur lätt som helst själv men bak är lite klurigare tycker jag eftersom alla växlar och sånt är i vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar