Hade lite ärenden idag... Vilket pucko jag är som bara får med mig hälften!!!
Cyklade först till ett möte på kommunhuset (ca 7 km dit tror jag) och där gick det bra. Dessutom tog det mindre än 20 minuter att cykla dit tror jag, men på vägen dit stannade jag till på Polisstationen och hämtade "skadeanmälan - motorfordon". Kom precis på när jag kom dit att jag kunde haft med min TENS-apparat eftersom Kommun-Rehab ligger vägg i vägg. Vad dum jag var som inte kom ihåg det...
Efter mötet skulle jag till banken och träffa Madde. Det är vi två som är ansvariga för klasskassan och en girering skulle göras så vi skulle ses där 11:30-tiden. Går in och tar en nummerlapp... börjar ta fram papprena och märker att pappret med info om bankgironummer inte är med... *piiiiiiiiiiiiiiiip* Vi måste båda två vara med vid sånan här ärenden och vi började fundera på om det fanns NÅGON mer dag som vi kunde innan jul... ja MÖJLIGEN fredageftermiddag i så fall.. *suck*
Jaja, bara klä på sig regnkläderna, cykelhjälmen mm och cykla hemåt. Men på väg till cykeln började jag fundera. När skulle Madde åka från Kungälv??? Jag ringde henne. Jo bussen skulle gå om en timme för hon var tvungen att vara hemma till 13... Hm.. Ja jag hinner ju cykla hem, hämta pappret (som jag trodde låg vid datorn) och ta bilen tillbaka till Kungälv och fixa bankärendet så kunde Madde åka med mig hem igen... Fyyyyy vilken motvind! Och småregn!!! Riktigt tungt att cykla hem! Men tillslut hemma... MEN pappret låg INTE vid datorn!!! Blev konfundersam... för jag hade verkligen tömt hela väskan... MEN pappret låg i HANDVÄSKAN!! VAD DUM JAG ÄR (nr två)!! Kändes verkligen som jag "lurat" Madde till Kungälv när jag upptäcker att pappret inte var med första gången...
Drack lite och tog bilen tillbaka... Mötte Madde vid banken. Fick gjort det vi skulle ÄNTLIGEN göra och gick till bilen och åkte hemåt igen. Satt och väntade på att min son skulle komma hem. Plockade fram skadeanmälningsblanketterna och såg att det bara var plats för fordon A och B... Eftersom det var en trebilskrock så får väl jag vara EN och den som körde på MIG den andra får väl räknas som "vittne" då... Hm... Och man ska fylla i körkortsnummer, personnummer osv... Det blir nog att ringa M ikväll... ingen av oss hade någon arbetskadeblankett med oss i bilen (vilket man SKA ha) men jag hade iaf papper och penna och tog lite kort med mobilen... Det var svårt att se skadorna eftersom det var såpass mörkt. Men jag har iaf perforerade fäljar och repor i plasten... stor del av min bil har ju plast istället för plåt...
Men varför kom inte min son? Han brukar komma vid 13:30. Han kan vara sen om han har gymnastik sist men det har han ju inte idag... Ringer till skolan och han är kvar där för att på schemat står ett frågeteckan.
- Men jag har ju sagt om jag inte säger något annat så ska han gå hem efter skolan OM det står ett frågetecken!!!
- Men kan du inte skriva det i kontaktboken? sa fröken
- Visst kan jag det, sa jag.
Det gjorde jag när väl min son kom... Skrev även om mötet på kommunhuset eftersom de troligen skulle kontakta skolan...
Kunde inte låta bli att läsa en del tidigare kommunikation i kontaktboken... Varken jag eller min son förstår varför det är svårare att med 2 fröknar hålla reda på 15 elever när jag tror att det var 28 elever på en ENSAM fröken i hans gamla skola... Och på gamla skolan satt barnen som ljus och helt tyst i klassrummet!! Otrolig arbetsro som jag tror att få skolor har nu för tiden...
Ssmhället vill kanske att det ska vara så ostrukturerat och den som låter högst märks mest... som en tävling... Varför inte "tävla" i tysnad? Tex den som varit tystad varje dag eller varje vecka får ett diplom. Det behöver ju inte vara någon dyr uppmuntran utan bara ett enkelt diplom med elevens namn och utmärkelsen... såååå enkelt men uppfinningsrikedomen och ambitionen kanske inte finns, då är det svårare. Men det är synd om både personal och elever när det är stimmit. JAG tillåter inte det hemma med ETT barn.
- Om du ska låta så mycket får du gå ut! brukar jag säga.
Antingen blir han tyst eller så går han ut... Det systemet fungerar nog inte i skolan för då är nog flera av eleverna ALLTID ute *fniss*
Både inom hästar och hundar kommer mer och mer dressyr och inlärningmetoder med hjälp av belöning istället för straff. Min pappa var mer för straff. Hundarnas nosar skulle tryckas ner i deras avföring eller urin som straff om de gjort på sig inne. Hästar som sparkade mot honom skulle man slå till. Man måste väl fråga sig VARFÖR djuren gör saker "fel"... Kanske hunden behövdes rastas oftare? Kanske gjorde den det pga underlägsenhet? Ja vad hjälper STRAFF då? Och hästen kanske sparkade för den var kittlig? Eller för den var rädd? Vad löser det att slå en som är rädd??? Eller varför slå en som är kittlig? Hur beter sig en kittlig MÄNNISKA som blir kittlig? Skulle den bestraffas för att armar och ben rör sig obehärskat? Vad hjälper straff?
Visst kan jag hålla med om att det ska inte belönas att göra fel, men "indirekt" bestraffning tycker jag är bätttre. De får inte godis/belöning om de tigger, utan NÄR de gör RÄTT! Då får man fram arbetsviljan hos individen oavsett om det är en hund, häst eller människa! Det är så mycket i sammället som tjatar och kräver saker av oss... Vad finns som får oss att må bra egentligen?! Är det rätt att belöning är bättre än straff, ELLER ÄR JAG UTE OCH CYKLAR?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar