diskriminering

Ibland TROR man att man diskrimineras...

Jag läste en blogg om en funktionshindrad som åkt till banken för att sätta in ett större belopp pengar på sitt konto. Han uppfattade det som att det pratades om honom och att det var lite föraktfullt när de frågade varifrån han fått pengarna... Men jag har varit i samma situation MÅNGA gånger!!! Jag arbetade då som kontorist på ett litet snickeriföretag och ibland kunde jag komma med 30-60 tusen kronor. Vissa kontor hade inte ens möjlighet att hantera pengar. Vissa kontor krävde att jag skulle skriva på VAD det var för. Och det var för köksmontering. Inte konstigare än så. Jag kan förstå banken att de inte vill "tvätta pengar" men samtidgt så tror jag att "skurkarna" hittar på något så de inte kan kontrollera det ändå... Hur skulle banken kunna göra det? Men är det meningen att kunden ska känna sig diskriminerad???

Ett annat fall var en bostadsförmedlare. ALLA trodde att de blev diskriminerade när hon sa nej till just dem, MEN hon var sån mot ALLA!!! Hon sa att INGET fanns oavsett om man var invandrare, ensamståde mamma eller sambo. Hon sa nej till ALLA. Men när man sedan satte upp sig på kö till en lägenhet så fanns helt plötsligt 2-3 st som stod TOMMA!!! *suck* Tycker bostadsbolagen (särskilt de kommunala) att det är bättre med TOMMA lägeheter än med hyresgäst i??? Ibland undrar jag...

Några gånger har jag varit med om "äkta" diskriminering...
En arbetskollega sökte jobb på samma arbetsplats som jag gjorde, ja vi var redan anställda där tidigare men bytte administratör. Pga att han var invandrare fick han en fråga som "kommer du flytta tillbaka", dessutom fick han LÄGRE lön än vi andra TROTS att han var den som arbetat där LÄNGST och var nog en av få som hade högskole-/universitetsutbildning. Varför frågade de inte MIG om jag hade planer på att flytta utomlands??? Och vad hade det gjort OM han hade flyttat om 3 år eller så??? Vem vet hur många som var kvar bland de anställda så länge som han var...

Jag tror att JAG bara blivit dikriminerad EN gång. Det var när jag sökte ett jobb. Jag var så intressant efter anställningsintervjun så jag fick komma tillbaka och bli mer informerad om själva arbetet. Jag fick frågan om jag tänkt skaffa barn och jag svarade att jag har ett men hade inte tänkt skaffa fler på ett bra tag. Det tog itne lång tid förrän jag fick beskedet att tjänsten gått till annan sökande.