Jag har funderat en del på detta senaste tiden...
Jag satt häromdagen och åt knäckebröd och vatten till lunch eller middag. Funderade på vad brottslingar och handikappade fick för mat... Hur mycket inkomster har de och hur mycket kostar de samhället?
Jag har själv varit arbetslös när min stora pojk var liten. Jag sökte minst 8 jobb i veckan. Men det var ingen som kontrollerade det. När jag fick jobb fick jag inte mer ut än när jag var alrbetslös helt... Är det konstigt att det känns meningslös att arbeta då?
Vissa funktionshindrade utför arbete som vilken arbetare som helst. Det kan vara kontorsarbete, restaurantarbete eller fabriksarbete osv. Vissa utför inget alls men får ändås samma ersättning. Vissa funktionshindrade har dålig ekonomi och får snåla som vilken ensamstående mamma som helst men vissa har det riktigt bra ställt. Vad beror det på? Beror det på arv? Sparade pengar eller den som förvaltar pengarna?
Vissa tycker att de som jobbar inom vården inte har något tungt arbete men vi blir utsatta dagligen för brukare som spottar, hostar, nyser, rivs, bits, skallas osv. Vi får torka avföring, spyor, matrester osv.
Vi trivs för vi gör NYTTA. Det är de små framstegen som glädjer oss. Att efter flera ÅR se att en brukare äntligen lärt sig koka sin egna gröt eller ta egna initiativ. Vi tränar dem både i pedagogik, kommunikation och fysik (balans, kordination mm). Vi försöker få dem att lära sig rätt och fel. Det är en utmaning som är svårare än barnomsorg då barnen kanske lär sig saker på någon vecka som kan ta något år för en funktionshindrad.
Det är svårt att förklara får en kapitalist varför man har det jobbet man har. Ibland funderar jag själv. Inte blir jag rik på det iaf. Det känns ganska meningslöst ibland men så är det ett litet leende eller en rutin som helt plötsligt fungerar så man känner "WOW det funkar!" som man helt glömmer sin urursla lön. Visst önskar jag ofta att det var mer välbetalt. Tänk om jag hade ett 8-16-jobb med bättre betalt så jag slapp jaga barnvakt...
Samhället är inte uppbyggt för att man som ensamstående förälder ska jobba OB ändå är det många arbetsplatser som har det. Snart är det bara bankerna som har dagtid vardagar, ja även de kan ha en kväll öppet i veckan... för att inte tala om handeln som vissa butiker har öppet till 22-23-tiden... och McD som kanske har bara stängt 01-04 eller nåt... VARFÖR finns inte barnomsorg på obekväma tider??? För inom både handikappomsorg och äldreomsorg så är det OB. Även när jag jobbade i Hemtjänsten så skulle man jobba var tredje helg... Men med MYCKET skinn på näsan och hjälp av facket så fick jag "slippa" det. Men jag var den ENDA som hade en sån anställning!!!
Att se "En annan del av Köping" kan vara intressant men man ser ändå bara det "positiva"... Man ser glädjen när de kommer ut och inte all skit, våld och sjukdomar... Så vem har rätt till skäligt liv? Om alla skulle betala för sig vad det kostar samhället så finns nog bara de allra rikaste kvar. Vem klarar av att betala det som barnomsorgen egentligen kostar i form av mat, lokaler, förbrukningsmatrial och största posten personalkostnader?
Vem har råd att betala det som sjukvården kostar i form av apparatur, mediciner, lokaler och personalkostnader?
Vem är värd ett skäligt liv och vad krävs för att man ska ha rätt till det? Det känns tufft att gå till jobbet och veta att man ändå måste vända på slantarna när en annan inte jobbar alls men som har det bättre ställt. Vilken är moroten att jobba?
Är de de rika som ska få all sjukvård och omsorg?
Är det lönsamt att arbeta?
Kolla på sjuka och handikappade... Hur har de och vad presterar de för samhället?
Vad gör att en handikappad har rätt till bättre levnadsstandard än en ensamstående mamma som jobbar inom handikappomsorgen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar