"Mamma, jag tycker inte detta är gott""Vi har inget annat så du får välja om du ska äta det eller svälta"
Visst tyckte skolsköterskan att jag skulle byta ut allt "vitt" till fullkorn, men när han inte äter så... Behöver han inte äta då eller? Men om målet att han inte ska få i sig något så varför inte...?
Eftersom han äter som en myra så är det väl viktigt att han äter när han ska och att han får i sig det han behöver? Sedan tyckte jag att jag kunde ta bort kolhydraterna men det tyckte inte skolsköterskan, utan ge honom fullkorn (som jag talade om att han inte gillar) så det blir ju mer eller mindre resultat ändå att han inte äter. Så istället lagar jag mat som inte äts upp och det är ju jättebra för min redan knappa ekonomi... Men jag brukar inte slänga köttet. Det kan jag ju ta till lunch eller nåt nästa dag... Men fullkornspastan blir slängd. Tur att pasta inte är sååå dyrt... och tur att jag inte är så kräsen i maten.
Att få honom att gå ner i vikt men själv inte ha ork eller ekonomi att hjälpa till är tufft. Han är ointresserad av sport och har inte vänner att leka med. På landet hade han iaf hunden men här har han bara storebror och han är ju inte alltid här. Ja han är väl ganska bekväm han med precis som de flesta tonåringar att man är inte ute och leker i flera timmar som sig bör...
Har fått löften om hjälp men inget händer... månaderna bara går och jag känner att jag kan inte låta det fortsätta. Jag funderar på om jag ska säga upp min "fritidssyssla" för att kunna få tid och ork över till min son så jag kan lära honom att cykla... Om jag får annat jobb som jag kan cykla till så kommer jag väl troligen ändå sälja bilen för det kostar för mycket för mig... så vida jag inte får mycket mer i lön förståss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar