dikt

Mitt hjärta det bankar...

Jag har så många tankar...

Jag kan inte låta bli att undra

hur skulle det vara att alltid susa fram i två hundra...

Eller är det det jag gör

men inte det jag bör...

Vilket sätt är rätt?

Vilken del är fel?

Varför visa kort utomlands

när jag önskade att jag var någon annanstans?

Varför berätta hemligheter

och prata om 23 centimeter?

Det var kul att hämta i stan,

mindre kul att bädda på altan.

Tanken var ju bra

men lite ansvar får man väl ta...

Jag har fått vara chaffis två gånger på samma dag (lördag).

Att barnvakten mist körkortet visste ju inte jag.

Tänk vad lite man vet när man är sjukskriven

och vad rädsla kan göra en driven.

När är man egentligen trygg?

Har man det bra när någon är stygg?

Varför accepterar man saker för att få en bit av kakan

att få ligga med någon mellan några lakan?

Varför är allt så svårt?

Varför är livet så hårt?

Vissa har det bra med familj och hus

Vissa får unna sig med bus.

Det är inte så enkelt att vara singel med barn

men ibland får jag vatten på min kvarn.

Jag kan känna mig nöjd ändå.

Bättre nu än då.

Att leva med lögner, porr och blickar på tonårsflickor

det är ju fler brickor.

En sak var för sig är kanske inte så mycket

men ihop blir det stora stycket.

Att bara skaffa mer och mer

och bara ha fler och fler

Det blir man inte lycklig av

Jag är glad att jag begav mig av.

Att stå i flera år i kö

för att lämna Hällingsjö

det var jobbigt i sig

men de som bryr sig finns för mig.

Jag flyttade från öde Mark

Jag känner mig lite stark.

Starkare än förr

men jag har en liten öppen dörr.

Även om jag är rädd så står den på glänt

Jag vill kunna glömma vad som hänt.

Jag vill inte att jag glömmer

varför jag har bytt nummer.

Men jag vill lära av misstag

Kanske kan jag bli trygg en dag.

Men rädslan finns där...

även om jag trivs här.

Vad skulle jag gjort utan mina vänner

De är den trygghet jag känner.

När de kan så hjälper de mig

och bara en sån sak som att ibland säga "hej"

"Hur är det?"

och lyssna på svaret så de vet.

Lyssnar och förstår

hur jag egentligen mår.

Jag saknar fortfarande min mamma, hon var mitt allt.

Det känns som varje gång så i såren häller jag salt.

Det svider och jag gråter

Jag försöker tänka på att det inte låter.

Jag torkar mina tårar

och tänker på alla dårar

Jag vet inte längre vad som är fel eller rätt

vad är ett normalt sätt?

Alla är väl unika?

Hur farligt kan det vara att fika?

Jag vill inte vara som alla andra

Jag vill på mitt sätt vandra.

Vandra genom livet

Ta inget för givet.

Varför leva innanför alla ramar

Jag vill ju ha KRAMAR!

Det är tur att jag har vänner

som vet vad jag känner.

Vem vill inte känna lugn och ro

och nära vänner bo?

Jag trodde jag skulle få mer kontakt med släkt

men den elden har jag nog släckt.

Exets jobb kan det pratas om

"det visste jag inte om"...

Men det är ju historia!

Ja jag vet, jag bär ingen gloria.

Men varför det gamla dra upp

Om man nu ska andras liv ska studera med lupp

Jag har att brås på

Kan det min framtid spå?

Att göra slut med någon för att hennes foster dog

är det skäl nog?

Vem har rätt att döma?

Vem har rätt att drömma?

Det är inte så lätt

att alltid ha rätt

Eller att alltid bli retad för saker som inte är mitt fel

ja då tröttnar jag för egen del

Jag ser dem inte som mina vänner

De vet ju inte ens vad jag känner!

Varför har jag så svårt för att släppa taget?

Jag kanske är i spändaste laget.

Ja jag super inte inte och inte röker

Det är inget jag söker.

Jag är öppen och pratar om ni bara frågar.

Men ni kanske inte vågar.

Vet ni ens hur det är?

Nä troligen inte för ni har knappt varit här.

Hälsporre har jag snart haft i ett år.

Men det är mina VÄNNER som frågar hur jag mår.

Ja det är bättre nu men jag känner av det.

gå på nålar ett år så kanske du vet.

Jag är så förbannat trött på det.

Men en tröst är att jag är inte lika fet.

Ja jag vill gå ner ännu mer

Men tänk på att du inte ser.

Ser inte mina fötter

Ja inte heller mina rötter.

Min viktigaste rot av alla

var den som alltid fanns när jag började falla.

Den som inte finns kvar.

Nu är jag helt bar.

Jag har vänner som jag är tacksam för

men jag kanske inte ber om hjälp så ofta som jag bör.

Vardagen vill jag få att gå ihop,

men ofta får det bli en loop,

göra saker om igen.

Förhoppningsvis blir det bättre sen.

Tänk om jag vann många miljoner snart.

Det skulle vara underbart.

Byta jobb till dagtid

Få mer läxtid

Köpa en ny bil

en som drar lite per mil

Drömma om lite vardagslyx

Men helt plötsligt till verkligheten jag rycks

"Mamma Mamma! En gräshoppa!"

'"Den måste du stoppa!"

Idag har jag "bara" två-tre kastat ut

Nä nu får det vara slut

Slut på allt rim och tårar

sluta tänk på alla dårar!

Njut här och nu!

skräm bort alla spöken "Bu"

Jag är dålig på slut

jag måste gå ut.

Ut ur webben och i säng

och drömma om en äng...

En äng fylld av lugn och ro

en äng där jag skulle bo

en äng som gjorde mig glad

Kanske en äng full av choklad :-)

Sluta skriva allt negativt på sten!

Jag börjar ju bli bättre i mina ben...

Sluta älta en massa skit

Har ni läst allt ända hit??

Hur orkar ni läsa allt jag skriver?

Men glad jag bliver... :-)

Kom ihåg att bry dig om!

Kanske tackar dom..

Eller inte vad spelar det för roll?

Sluta gå i moll.

Värre kunde det varit

om du till helvetet farit.

Jag tror jag varit där

ja inte helt men ungefär.

Nu tänker jag igen

jag önskar jag hade en vän.

En vän som höll om mig om natten

nä jag vill inte ha katten

inte ens min egna hund

då skulle jag inte få en lugn stund

Muntra gärna upp mig!

Säg bara ett enkelt "Hej"

Jag säger inte Nej

till att vara vän med dig

Jag måste sova nu...

Men du...

Jag är glad för att du läser det jag skrivit

om min syn på livet.

Nattikram till alla jag känner

och allra varmast till mina vänner!!!