http://www.aftonbladet.se/debatt/article2570319.ab"Den så kallade ”rehabiliteringskedjan” innebär till exempel att många redan efter sex månaders sjukskrivning kommer att diskvalificeras från ersättning. Detta är den första gallringen. Senast dag 181 ska försäkringskassan bedöma om den sjukskrivna skulle kunna klara ett annat arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Detta kan innebära att då man inte klarar sitt ordinarie arbete, antingen inte alls eller inte på heltid, men skulle klara ett annat arbete, så förlorar man rätt till ersättning från försäkringskassan. Detta trots att man kanske skulle kunna komma tillbaka till sitt ordinarie arbete efter ytterligare en tids rehabilitering.
Den andra gallringen kommer efter 364 dagars sjukskrivning. De som bedömdes att inte kunna utföra ett annat arbete efter dag 180 och således fick fortsatt sjukpenning, skall efter 364 dagars sjukskrivning stängas ute från ersättning."
Jag vet inte längre om det är lönsamt att ens försöka bli frisk. Kanske bättre att gå på Sociala... Men vad säger jag??? Jag som inte ens vill söka fonder för att få pengar till semester och aktiviteter till min son. Jag borde för längesen kolla upp om jag är berättigad till socialbidrag... Men jag får bara inte tummen ur. Jag har inget emot egentligen att byta arbete även om jag trivs på min nuvarande, men med tanke på bensinpriset så borde jag hitta något närmre. Men det är inte lätt att gå på en anställningsintervju och säga "Jag bör inte stå på fötterna och absolut inte bära något." Vem skulle anställa mig då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar