Tittade först på SuperNanny... Varför finns inget liknade SVENSKT program??
Sen slog jag över till svt24 där de pratade om barns ohälsa... Skiljsmässa och att barnen inte tycker att de vuxna lyssnar på dem var stora bovar i dramat.
Ja vi har mycket skiljsmässor, jobbar mycket även när vi har barn osv. Men hur är det i andra länder? Hur mår barnen i andra länder jämfört med här i Sverige? Är det ett välfärdsproblem? Eller är det "välfärd" när det är sån press och stress att både barn och föräldrar inte mår bra?
Jag är glad för att min mamma var hemma med oss när vi var små. Jag tror det har gjort oss starkare och tryggare. Men hur är jag egentligen mot mina egna barn? Lyssnar jag tillräckligt?
När jag flyttade hit hoppades jag på att få en närmre kontakt med min tonårsson eftersom han grät ut i famnen på mig strax innan jag flyttade. Att finnas närmre trodde jag skulle göra vår relation starkare. Men har den det? Tror inte det. Men vi ses oftare men känns ändå som vi pratar mindre, men så är det väl med tonåringar... Tycker de flesta tonåringsföräldrar säger så... Önskar att det inte var så... Tonåringar som tar pengar, skriker och gapar mot sina föräldrar osv, var jag verkligen likadan???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar