Barn lära sig av sina misstag?

Jag började fundera när jag läste min väninnas blogg: http://madelena1.blogspot.com/2008/06/dlig-mamma.html

När ska barnen få ta eget ansvar? För mig känns det alltid en klump i magen då min stora son åker utomlands ensam. Jag blir inte ens tillfrågad om vad jag tycker, inget som jag ska lämna mitt "tillstånd" till. Det gör mig mig ledsen och jag känner mig överkörd som mamma och vårdnadshavare. Jag vet att jag inte får reda på särskilt mycket. Jag önskade att jag fick reda på mer. Om BÅDA mina barn. Jag har sett dem som ärliga och att jag har haft klara regler, men nu känns det som att båda testar mig och jag får inte reda på mycket och det gör mig ledsen.

När ska barnen få gå själva till skolan? Jag är nog en hönsmamma. Jo, jag låter min 7½-åring gå ensam nu. Det är bara EN bilväg att korsa, men jag har stenkoll på om han är 10 minuter sen hem. Då börjar jag titta ut ur fönstret och börjar fundera på om jag ska ut och leta efter honom. Och om han inte kommer TILL skolan så HOPPAS jag att de hör av sig men med tanke på hur dålig informationen varit innan så är jag tveksam till om de verkligen gör det. Hoppas det blir bättre till hösten...

Angående http://madelena1.blogspot.com/2008/06/arg.html tycker jag att ju mer de får städa efter sig själva, så lär de sig, tex "du går inte ut förrän du har ......" eller "du får inte .... förrän du har ...." Jag tycker särskilt min lillpojk har lärt sig av det samtidigt som det är pushande så de får göra något roligare efteråt...

Ställ ultimatum! Om de inte städar efter sig får de inte sitta vid datorn osv. OM de sätter sig där ändå stänger du av den. Om du gör det på ett elakt sätt gör du det genom att dra ur proppen. Det får dem nog snart att förstå att du menar vad du säger...
Jag har fått göra sånt här, dock ej mot mina barn utan det tredje "barnet" jag hade förut. Satt och spelade utan att fixa disken som var lovat. Jag visste att om jag lyfte på luren på övervångingen så avbröt det internetuppkopplingen vilket gjorde att han inte kunde spela. GLAD blev han knappast men jag kunde få honom till att göra det han BORDE gjort!

Ett annat exempel är att om de inte hjälper till med tvätten så tvättar du inte deras tvätt. Vet inte vad sociala tycker om det men med en vuxen kan man ju göra så mot. Om de hellre sitter vid en burk (oavsett om det är TV eller Dator) så kan de se hur det förfaller i hemmet. Oftast har man mer kläder än nödvändigt och då kanske man får ta på sig sånna som inte är sina favoriter men som man KAN använda...


Jag önskar att jag var som min älskade mor... En som ALLA var öppna mot och pratade med. En som man kunde berätta vad som helst för som inte blev arg eller sa hur man skulle göra utan bara lyssnade. Världens bästa mamma! och nu sitter jag och gråter vid datorn... Det var januari 2002 som hon gick bort. Mitt enda stora stöd. Men enda riktiga vän som man alltid kunde gå till när man behövde hjälp. Jag drömde om mamma igårnatt. Drömde att mamma och pappa hade skilt sig och att jag skulle hämta något hos pappa som var mammas. Pappa stod i trappan mot garaget utanför uterummet. Liiiiiiite sanning (som aldrig hann blev sanning). Två dagar innan hon dog berättade hon att pappa hade sagt att han ville att de skulle skiljas... Det är historia nu men jag har hela tiden spekulerat i om inte pappa hade träffat sin nya redan då. Det tog ju inte lång tid förrän hon blev "offentlig". Jag tror att pappa har det bra nu. Han verkar vara mycket gladare trots sina krämpor efter sina äventyr på hustaket. Men det kanske blev mammas död... Ja, jag anklagar mig själv och hennes jobb med! Vi sög musten ur henne. Hon ville hjälpa ALLA. På det sättet vill jag inte vara lik henne. Jag vill inte ta hem uteliggare, jag vill inte ställa upp när jag inte orkar osv men jag vill vara en som kan hjälpa när jag KAN.
Just nu känns det som jag lever på vännerna. Jag är beroende både ekonomiskt och barnvakt av folk runt omkring mig men jag hoppas jag kan bjuda tillbaka...