onsdag 18 juni 2008

Vardagsfunderingar...

Idag har jag sovit middag igen. Det var ett tag sen nu men jag har känt att det har varit två tuffa dagar även om jag bara jobbar några få timmar blir jag helt utschasad. Sen att jag red i söndags och FORTFARANDE har träningsvärk gör väl inte saken bättre.

Har precis kollat mailen... Första gången idag och idag är snart imorgon... FÖRSTA dagen på semestern!!! 20 nya mail och 10 "läsvärda"... Ett mail från en jobbarkompis... Hm... Om att vi antagligen måste byta schema till hösten IGEN så jag kan få min tjänstegrad... Men vi får väl se. Nu har jag semester... Fick ett mail med en "ful" sak och ett mail med en (eller två) sööööööööööööööööööööööt sak...
Ett annat mail kom från en som jag har lite kontakt med men som faktiskt var med när jag gifte mig... Jag var på hennes med förstås... Hennes körklubb hade nog skaffat sig en ny hemsida http://www.bergshk.se/Den 28 juni har de körtävling med dressyr och maraton. Funktionärer och publik är alltid välkommet.

Några mail om midsommar. Har fortfarande inte helt 100 bestämt mig för om vi ska hålla oss i Kungälv eller åka ut till lillebror på Fotö.

Jag fick springa ifrån mötet på jobbet idag vilket är lite tråkigt, men först skulle jag till banken och sätta in pengar som jag fått låna av en kompis för att betala inkassofakturan och sedan åka till "barnvakten" och hämta barnen. Nu kan fakturan dras imorgon! JIPPIE... TACK KÄRA VÄN!!! Du är nog den "vän" jag haft längst... Om jag inte räknar med min kusin som jag känt över 30 år så är du den som faktisk länt mig LÄNGST, men det betyder ju inte att du känner mig BÄST ;-)
Det är lite kul att jag kallar dem för barnen när ena inte ens är mitt, men jag trivs så bra med henne. Men idag har jag tyckt synd om dem. Jag har kännt i hela min kropp att jag varit trött. Jag har varit sur och grinig och inte alls lika pysslig och lekfull som vanligt. Hoppas jag inte skrämt henne. Mina EGNA barn vet ju hur trött jag varit och jag hoppas att de har tålamod med mig...

Jag önskade att min son hade lärt sig simma och cykla vid det här laget. Det är min hälsa (smärta och trötthet) och ekonomi som tar emot. Visst har han cykel men den behöver "renoveras", ja min med! Och visst kan han gå i simskola men om jag knappt har råd att betala räkningar så är det väl inget som jag kan prioritera. Mat på bordet är det viktigaste tycker jag.

Men det blir trist den dagen som de ska ha cykelutflykt med skolan.... Förr bodde vi så kuperat så det gick inte att cykla. Ja inte ens jag vågade knappt cykla... Ja till och med folk som kör BIL tyckte vår väg var läskig på sommaren och jag kan inte säga hur många gånger man fick frågan "Hur kommer ni upp här på vintern?".... Det gjorde man inte alltid.... Eller så tog man fart och hoppades att inte hamna i diket/skogen vilket hände ett gäng gånger... Det var lättare att ta sig upp med häst och vagn... Men även det var tufft om det var vinterväglag. Är glad på flera sätt att jag inte bor kvar där... Främst för min egna skull.
Känner mig mer hälsosam och harmonisk även om jag är trött.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar