Ett grått Göteborg

Nästan all snö har regnat bort.
Talgoxarna kvittrar, björktrastarna tjattrar och fiskmåsarna skränar.
Jag väntar på värmen och tussilago! ♡

Palettblad

Som vanligt varje vår börjar palettbladen växa när ljuset kommer.
Någon som vill ha?

Jag hatar hat!

https://open.spotify.com/track/3bu6UwletPFArsqCfzCLbA

Sambo

Jaha... Då har jag blivit sambo igen... Håller på att tömma lägenheten i Ytterby. Har flyttat tillbaka till Göteborg. Nytt jobb, "ny" karl och ny bostad. ETT NYTT LIV! Skrämmande och spännande. Härligt och jobbigt. Kärlek och stress. Känslosamt!

Wavrinskys plats

https://youtu.be/9l-YHrSStKU

Sammanfattning av 2017 och drömmar om 2018

2017 har varit betydligt lugnare känslomässigt, inte lika mycket berg-och-dal-bana som 2016. Jag har lärt mig att hantera stress och sänka ribban och kraven på mig själv, låtit saker rinna av mig och inte bli så upprörd som jag annars skulle bli. Men visst har irritation funnits över BUP och jobbet främst men också kommunen men jag har lärt mig att inte få det att bli frustration.

Med en ”ny” man i mitt liv och mer passion, kärlek och uppskattning rent privat så har året flutit på så mycket fortare. Men visst har det funnits dalar. Speciellt vid skolstarten då tonårssonen kommer hem och är ledsen. En hel del i att rodda runt då. Jag är trots allt spindeln i nätet.

PMS har blivit mindre och jag har väl mens mellan var 1,5-3:e månad. Jag har inte haft så stark PMS men faktiskt nu i december haft mensvärk. Det är inte många gånger under mitt liv som jag haft mensvärk som tur är. Jag är tacksam för att jag fått slippa det åtminstone. Men PMS har jag haft svår redan som tonåring men den har varit bättre senaste tiden.

Jag firade min födelsedag på Madeira, denna underbara grönskande ö! <3 På just min födelsedag var jag ute och red i Madeiras skog på en skimmel som hette Apolo. Jag vill verkligen åka tillbaka dit, en destination som jag drömt om i tjugo år. Det blev jag påmind om när jag var på mitt exs 50-års fest. Ja mitt ex som firades i somras som jag var ihop med för 20 år sen. Det kändes lite konstigt... Först funderade jag på om jag skulle känna nån där men sen när jag tänkte efter så kände jag ju de flesta. Bara de som var på hans sambos sida som jag inte kände. Det var extra kul att träffa hans farbror som jag alltid gillat. Vi pratade gamla minnen och foton. Har även hunnit med en resa till Stockholm med älsklingen. Sprang på flera museum och sevärdheter.

Ena bisamhället dog under vintern så jag gjorde en avläggare under sommaren och som jag dessutom flyttade närmre den andra kupan. Den växte och verkade bli tillräckligt stark för vintern. Och de drog ner tillräckligt med foder för vintern. Jag undvek foderballong denna hösten och använde juicepaket med lecakulor istället. Ja och honung blev det ingen då jag inte tog ur vinterfodret ur kupan så har det blivit socker i honungen och det är inte tillåtet. Det som slungats får jag helt enkelt behålla själv.

Övningskört med tonårssonen en del sen sommarsemestern då jag köpte bil första veckan. Jag köpte den för skatteåterbäringspengarna. Har försökt att hålla övningskörningen till någon gång i veckan. Trots att jag köpt bil har det inte blivit den ordinarie bilsemestern till Östergötland. Men ändå träffat mina vänner när de besökt Göteborg istället. ETT enda dopp i havet har det blivit och det var samma dag som jag köpte bilen. Jag har inte kollat om kopplingsdosan till dragkroken funkar. Om den funkar så blir det en hjälp vid flytten till Göteborg.

Drömmar, mål, önskemål och planer för 2018

Nu är det dags att blicka framåt, framåt mot 2018. Flytt och nytt jobb. Att bli sambo! Det var tio år sen senast. Nervös men längtar efter att få bo under samma tak. Vi håller på att diskutera möbler... Det var inte riktigt meningen att allt skulle hända samtidigt. Känns som ketchupeffekten. Jag har sökt jobb i närmare nåt år. Hur länge har vi sökt lägenhet – några månader? Nåt halvår?
Precis som jag hoppades att 2017 skulle bli hoppas jag att 2018 kan bli dvs bestå av flow, trygghet, uppskattning, tydliga riktlinjer, ärlighet, rak feedback, god information och kommunikation, engagemang, energi, passion, handlingskraft, uppvaktning, framtidstro, tillit, glädje, bus och skratt, vänlighet, tålamod, tolerans, acceptans, tacksamhet, stolthet, avslappning och äventyr/resor/semester. Men just nu hoppas jag att jag inte tagit mig vatten över huvudet. ;-)
Jag vill fortsätta ta kort på naturen och lyssna på musik dagligen.
Jag vill börja träna igen, eller åtminstone motionera på något sätt.
Jag vill sticka ut på ridtur minst en gång under 2018.
Jag vill vara hundvakt minst två gånger under året.
Jag hoppas att 2018 blir fylld med god hälsosam mat, mycket glädje och en massa intressanta diskussioner med både vänner och personer som jag inte känner. <3

Testing testing

Det var en halv evighet sedan som jag bloggade. Vet inte om jag kan ens en gång... så detta blir ett test.

Tepåsar...

Gillar du att påta i trädgården ska du aldrig slänga använda tepåsar! Tanninet som finns i teet sänker nämligen pH-värdet i jorden, och ett lägre pH-värde förebygger att det växer svamp runt roten på växten. Så, om du planterar en ny växt i trädgården, placera tepåsen (alternativt teblad) i marken

Drömmer mig bort...

våren är den allra bästa perioden om du vill njuta av öns frodiga blomstring. I april och maj kan Madeira stoltsera med en otrolig blomsterprakt i den botaniska trädgården och i parkerna i Funchal.

Ansvar över konsekvenser

Det finns flera tv-program om personer som inte riktigt tar ansvar och tänker på konsekvenserna av sitt handlande tex ung och bortskämd, lyxfällan, arga snickarn, skiljsmässohotellet osv. Samtidigt tycker jag det är modigt att ta tjuren vid hornen och blotta sig, våga erkänna att man har problem.

Kommunikation är inte lätt i affekt. Att försöka reda ut saker när man är känslomässigt engagerad i det med att hålla en fasad, att känna sorg, ilska, frustration, besvikelse, misslyckande... Ja hur lätt är det då att kommunicera och reda ut frågetecken? Men det kan också vara svårt att resonera klokt när man flyger på rosa moln...

Att ta tjuren vid hornen och ta tag i sitt liv är också ett ansvar för alla att träna på. Att skaffa sig ett jobb, att jobba med sin kommunikation, att få saker gjorda, att jobba mot ett (eller flera) mål osv...
Lyxfällan är ett exempel på personer som lever över sin ekonomiska förmåga. Visst kan jag tycka att jag haft ett tufft liv men jag har fått anpassa mig efter mina tillgångar.

Att ta ansvar över sin kommunikation innebär att vara så konkret och tydlug som möjligt. Du kan inte garantera hur din kommunikation tas emot och tolkas in men om du är konkret så blir det inte lika mycket missförstånd. Om du inte pratar känslor med dina vänner är det inte konstigt att de inte pratar om det med dig! Det är liksom som en spiral och det skylls på varandra. Men om du vill att dina vänner ska vara mer öppna mot dig kanske du kan vara den som börjar öppna dig. Någon måste börja för att förändra er relation och kommunikation!

Ett annat ansvarsområde kan vara sexliv. Har det någon gång hänt att en man fått betala underhåll efter en våldtäkt? Biologiskt är han fadern. Har han rätt till umgänge med sitt barn efter en våldtäkt? Och vems ansvar är det egentligen att skydda sig mot graviditet? I djurlivet parar man sig främst för att fortplanta sig. Tiken, honan, stoet, kon vill enbart para sig när hon vill/kan bli dräktig dvs vid löpning/brunst. Det är inte så med oss människor. Vi vill ha sex för att njuta. Otroligt sällan rent procentuellt för att skaffa barn tror jag. Men vem ska bära ansvaret för att skydda sig mot graviditet?

Jag har lärt en gammal hund att sitta så jag vet att det är möjligt. Jag har lärt en "gammal" man att ta ner toalocket. Men hur lär man en man att använda skydd? Om det inte räcker att jag köper in och påminner... Är det bättre att då avstå? Eller får man ta ansvar över konsekvenserna? Det finns lösningar på allt. Vissa är kanske mindre trevliga men ändå lösningar. Det gäller bara att ta ansvar och ta konsekvenserna.

Alla myndiga personer är ansvariga för sitt liv. Hur vill man leva och må? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad kan du göra för att nå dina mål? Det är alltid svårt att påverka andra, både deras handlingar, tankar, känslor, drömmar, och mål. Du kan aldrig tvinga någon att älska dig men du kan göra så mycket som möjligt för att vara älskvärd. Om du vill bo i villa får du vara beredd på att större kostnader kan dyka upp. Och om du har bil. Men en bil kanske kan vara ett mer eller mindre måste om du har långt till jobbet...

Ansvar över sitt liv innebär också att ta hand om sin hälsa. Att leva sunt kan vara att hjälpa kroppen, men då krävs intresse, kunskap och engagemang. Men ibland hjälper inte det. Ibland sitter det i våra gener hur vi mår. Vi har genetiska förutsättningar att jobba med eller emot.

Att leva osunt är aldrig bra men för vissa sätter det mer spår än hos andra. Att äta kost som gör kroppen mer basisk kan vara ett sätt att långsiktigt motverka inflammationer i kroppen. Det kanske inte kan bota, men motverka. Många gnäller över en värkande och trött kropp men inte ger kroppen föutsättningar att må bra. Ta ansvar över ditt liv! Konsekvenserna får du ta oavsett om du vill eller inte.

Lyxfällandeltagare lever över sina tillgångar. Det går inte att leva lyxliv i längden utan inkomst/tillgångar. Nu har jag en bättre ekonomi än någonsin. Äntligen ska jag unna mig en resa. En resa jag drömt om i flera år. Och dessutom hoppas jag verkligen att jag får skattepengarna vid påsk. Innan har jag helt enkelt inte prioriterat utlandsresor. Har mer prioriterat att träffa släkt och vänner. Och mat på bordet.

Under tre år sökte jag drömjobbet. Under tiden pendlade jag ca 3,5 mil. När jag jobbade på boende så kunde det ta 2,5 timmar att ta mig hem när kollektivtrafiken inte funkade. Det är lite sur tid att lägga på att åka kollektivt när det tog ca en halvtimme med bil. Då prioriterade jag helt enkelt att ha bil. När jag bytte jobb och kunde minska till ett byte tog det ner till 26 minuter från Ytterby till Mölndals station. Det var ju helt okej att pendla och det tog bara 4 minuter att promenera från stationen till jobbet. Sen flyttade jobbet. Och Västtrafik ändrade att tågen inte passade vid byte. Helt plötsligt tog det mer än en timme för mig att ta mig till jobbet.

Ända sen jag pluggade 2009-2011 så ville jag hitta drömjobbet på närmre håll. Det var min morot i skolbänken, att kunna konkurrera på arbetsmarknaden bland de jobb som jag önskade. I oktober 2014 började jag min nuvarande tjänst. Näst intill drömjobbet. Det är roligt och utmanande. Ständigt måste det fokuseras på problemlösning, hitta lösningar vid förändringar, hitta tid och struktur för att klara tjänstens uppdrag.

Vi bär ansvar för våra drömmar och mål i livet. Vad vill du göra i ditt liv? Vad kan du förändra i ditt liv för att komma dit? Vad är du beredd på att offra? Vad är du beredd på att satsa? Hur mycket får det kosta i pengar, energi och relationer?
Något jag saknar är skratten på rasterna och afterwork, men också det fria arbetet att utveckla metoder och strategier för brukarna att bli så självständiga som möjligt.

Det jag saknar mest på mitt nuvande jobb är tid till att skriva rent både instruktioner, rutiner mm. Högen växer med det som ligger efter. Tänk om jag/vi fick tid att jobba ikapp med detta. Då hade jag känt mig glad, lättad och stolt.

Jag har flera drömmar. Alla är inte realistiska mål i dagsläget. Jag bär ansvar över att forma mitt liv. Hushåll, relationer/kommunikation, jobb/ekonomi, fritid/intressen, hälsa (både mental och fysisk) ja allt går att ha mål runt men det blir inte alltid som man tänkt sig... Då är det bra att ha reservplaner.

Visst drömmer jag om saker jag inte kan uppfylla. Kanske kommer det hända, kanske inte. Men jag måste leva och må bra ändå. Jag får leva efter mina tillgångar och resurser och göra så gott jag kan för att ha ett liv jag trivs med.

HA DET GOTT DÄR UTE I CYBERRYMDEN, SPRID KÄRLEK OCH DRÖM!

Förlåt

Jag har verkligen varit passiv här. En anledning är att sparade lösenordet på datorn inte stämmer... suck... Livet rullar på alldeles för fort. Önskar jag hade mer fritid
PUSS på er allihop där ute! ♡

Snart är 2016 slut

Detta år har bestått av en massa känslor! Om det berott på enbart stress kan jag inte svara på. Kan det bero på hormonell obalans av exempelvis östrogen, progesteron eller testosteron? Beror det på binjuretrötthet eller sköldkörteln? Beror det på pms/förklimakteriet/menopaus? Eller är det bara för att det hänt alldeles för mycket senaste året? 😕😩

2016 har bestått av mycket frustration, irritation, oro, mental stress, ovetskap, bristande information, besvikelser, skam men också mycket kärlek, stöttning, förändringar och 15 kg burktappad honung. 😍😣🐝🐝🐝🍯

Nu är det dags att blicka framåt, framåt mot 2017 som jag hoppas kommer bestå av flow, trygghet, förutsägbarhet, uppskattning, tydliga riktlinjer, ärlighet, rak feedback, kunskap, god information och kommunikation, engagenang, energi, passion, handlingskraft, uppvaktning, framtidstro, tillit, glädje, bus och skratt, vänlighet, tålamod, tolerans, acceptans, tacksamhet, stolthet, avslappning, äventyr, resor/semester flera gånger och över 20 kg honung. 💖

Kurser på Ågrenska (Lilla Amundön i Askim, västra Göteborg)

Tryck på det understrukna för att se Ågrenskas kursutbud!

Är det konstigt att det finns krig och en massa hat?

Vad kommer allt detta hat ifrån? Varför inte glädjas för varandra och sprida kärlek? Varför är det så laddat att heja på ett fotbollslag, eller på motståndarlaget? Varför inte fascineras av prestationen oavsett vem som gör den?

¨ Är jag blåögd naiv när jag vill sprida kärlek, tolerans, acceptans, tålamod och glädje? Är det moget att skälla ut de som inte tycker samma? Är det vuxet att bara heja på hemmalaget? Och inte kan jag skylla på att det är manligt med att kolla på fotboll för de som gapade högst var ju kvinnorna!

Bongo och trafikljusoxen med hål

Jag vaknar innan alarmet ringer. Tittar på mobilen som jag somnade ifrån. Jag är en mullig snarkande tvåbarnsmamma som just idag saknar bongotrumspel...

Jag går upp och in i badrummet. Håret är rufsigt och jag ser trött ut. Men jag kan ändå inte låta bli att le. Jag tycker om glimten i mina ögon som säger att jag är nöjd med mitt liv.

Ett av mina bästa val i livet var nog att göra slut. Sju år till ända... Men jag är lyckligare än på länge. En kollega sa åt mig att inte göra något förhastat. Men ett halvår med frustration tar också kraft. Kraft som jag inte hade.

Det är långt ifrån alla som vet om att det är slut. Trots att det gått mer än ett kvartal. Igår fick ytterligare en reda på det. En person som sällan träffar mig utan betydligare oftare mitt ex. Vi är fortfarande vänner. Har väl varit just det senaste året...

Mr Big har jag inte träffat på flera veckor heller. Inte så konstigt. Det finns ny kärlek i mitt liv! En som tycker om bongo. En som gjort så stora steg i mitt hjärta så jag själv blir rädd. Det är mycket på "b" med honom...

Jag tittar mig i spegeln igen. Jag ser en glad, lycklig och grubblande Karin. Är det för bra för att vara sant? Och vad speglar hålen och trafikljusen? Tvivel, osäkerhet och rädsla smyger på. Vågar jag släppa taget och älska?

Jag tar på mig min röda cykelhjälm och hoppar upp på min cykel. Jag har bråttom till jobbet men kan ändå inte släppa tankarna på min oxe...