I torsdags gick jag och sonen på husvisning. Jag tyckte det var helt underbart! Ungefär lika nära City Gross som nu, men åt andra hållet. Underbar utsikt mot älven på baksidan av huset. Det skulle vara visning även på lördagen så jag mailade till mäklaren och fick svaret att det var sålt. De hade fått ett bud på 3,1 miljoner direkt. För mig var det PERFEKT! Fanns massa kragar för odling...
När jag frågade sonen vad han tyckte så tyckte han att det var bättre att bo där än i lägenhet men att det var ändå bättre med det jag kollade på (ensam) i tisdags. Hm... Han var inte ens med då. Men jag hade visat bilder men jag uteslöt det eftersom det var liiiiten tomt, för liten och dessutom parhus. Men så sa min son att det var för att det var i flera våningar. BRAVO! Jag blev imponerad av att han kunde förklara varför han ansåg att det vara bättre med det ena än det andra även om han inte hade sett det. IMPONERAD!!! Han har annars svårt för att värdera och reflektera. Okej... då fick jag en sak till på önskelistan - inte enplans! ;-)
I fredags jobbade jag sent och det ösregnade i Mölndal så min omtänksamma pojkvän hämtade mig. Min son var på LSS-läger och alla läger under våren är planerade på sådana fredagar då jag jobbar!!! *suck* Det fick bli samma lösning denna gång...
Tur att jag har ett socialt nätverk här!! Vad skulle jag göra utan goda vänner!? Jag är så glad för att jag flyttade till Ytterby 2007! Väl hemma hos pojkvännen så av med alla blöda kläder och försöka få upp värmen. Jag är lite ledsen för min favoritjacka har gått sönder. Jag har verkligen haft den mycket i vinter. Och den är perfekt nu även till våren.
Under lördagen tog jag mig en promenad. Jag var ute i över tre timmar tror jag. Jag började att gå och titta på cyklar... Hittade två som kanske kan passa min son. Ena för två tusen och andra för fyra tusen. Den för fyra var 29" och det var ju en stor fördel. Hade nog allt tekniskt som min son kan önska i form av fjädring mm också. Men prisskillnaden är ju ändå två tusen... hm... Får fundera på ekonomin lite... Men eftersom minstingen är ca 185 cm och lär växa en del till så... Ja han behöver nog 29"...
Jag fortsatte promenaden utmed Kungälvsvägen och Enekullsvägen. Motvind och tårarna rann, inte bara för blåsten. Jag tänkte alldeles för mycket. Jag såg ett hus med tillsaluskylt. Det var nog huset som pojkvännen pratat om... Jag tyckte tomten såg liten ut.
Gick vidare, uppåt Klevevägen. Nu hade jag medvind. Efter backkrönet gick jag in i skogen. Jag plockade lite barr och la i mitt vatten. Det gör vattnet lite syrligt. Jag passerade flera orienteringsskärmar, eller rättare sagt skyltar.
När jag gått en bit i skogen kände jag igen mig. Då var jag på en stig som jag gått på flera gånger men aldrig ensam. Vi brukar vara minst fyra, men vi har varit sju nån gång. Anledningen till att jag gick ensam var ju för att sonen var på läger och att särbon är pollenallergisk. Hasseln är igång nu. Men jag ville inte sitta inne hel dagen.
När jag ser omkullfallna träd får jag lust att fatta galopp och med ett språng flyga över... Ja jag saknar det ibland. Jag är lite hästskadad... Eller om det är abstinensen som kommer smygande efter alla år utan hästar. Jag abstinensen blir inte mindre för att vi på jobbet pratar om att börja rida... Ja ja...
Jag satte mig vid dammen en stund och tittade på gräsänderna. Det var tre par. Funderade på om jag skulle gå via svärföräldrarna men kände att det skulle vara en risk att "fastna" där då... ;-)
När jag suttit där ett tag så kom en man i röd jacka. Han beklagade sig för att ungdomarna förstört grillstugorna. Han tyckte att räkningen skulle skickas till föräldrarna. Jag sa emot honom. Det tyckte INTE jag. Jag tycker det är bättre att ungdomarna själva får sota för vad de gjort. "Learning by doing" har fungerat för mina barn. Om de har kladdat ner får de helt enkelt städa. Om då ungdomarna förstör får de väl laga och klottersanera. Vad hjälper det att skicka till föräldrarna??
Och förresten hur visste han att det varit ungdomar och inte fulla vuxna? Fniss... tänk om min pappa hade fått en räkning för om jag gjort något olagligt! ;-) Nä det tror jag inte hjälper något. Och om det hände mig skulle jag kanske bli en ännu sämre förälder....
Gubbens åsikter tolkade jag lite som sverigedemokratiska samtidigt som han var konservativ och var även emot datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Alla nymodigheter var nog djävulens verk... Visst kan jag hålla med om att alla maskiner förstör till viss den men samtidigt så kan de också hjälpa! Jag ser nog hellre att mina barn sitter vid datorn och spelar och tjattar med vänner än går och klottrar och förstör.
Gubben pratade om Amanda. Jag berättade att hon nu är borta. Han hade visst matat henne och fåren när han promenerat förbi. Jag sa att jag trodde det nog var två månader sen eller nåt. Han visste att hon var gammal.
Jag gick med honom en bit. Han guidade mig. Jag pratade också om att jag tänkte ta en promenad imorgon med och eventuellt via vattentornet. Han beskrev vägen. Jag skulle bara gå rakt fram och följa det röda gruset. Min särbo ringde och frågade var jag var... Maten väntade på mig. Medan jag varit ute på promenad hade han handlat och lagat mat. Men när jag gick låg han och sov.
På söndagen vaknade jag av att det var ljust i sovrummet vid 6-tiden. Jag somnade om. Vaknade då och då... De senaste månaderna har jag flera gånger haft drömmar då jag åker färja. Jag vet inte vad det betyder! Annars brukar jag kunna spåra mina drömmar till saker som jag tänkt på dagen innan.
Min Särbo ville att jag skulle fixa lunchen. Men inte gjorde jag det så han ville ha det... :-P Till mig själv gjorde jag någon omelettröra med chilikalkon, paprika, morot, tomatpuré och självklart ägg. När jag stod och fixade maten drömde jag mig bort. Tänkte på ett ex som det var väldigt trevligt att laga mat med...
Eftersom jag var hemma hos pojkvännen pysslade jag om hans växter. Han bad om att jag skulle göra det. Jag brukar göra det...
Jag hade kollat en del på hus... Det är tre som är lite intressanta just nu... Alla under tre miljoner men minst en går nog över.
Tio i tre gick jag från pojkvännen och skulle hämta sonen från lägret. Det blev promenaden hem. Jag erbjöd sonen att få ta bussen hem men han tackade nej. Som jag väntade mig. Men jag vill inte sluta hoppas att han en dag vågar åka själv. Det blev avslag på färdtjänstansökan. Hans pappa har berättat att han också undviker att åka kollektivt. Ja de har samma diagnos båda två. Men mitt mål är ändå att min son ska bli lite mer självständig.
Gubbens vägbeskrivning var jättebra! Vi hittade! Och det var en riktig bra väg att ta hem, slippa all asfalt. Dessutom kom vi till huset som var till salu. Jo den hade nog en del gräsmatta på baksidan iaf... Hm... men jag vet inte när det ska vara visning... Vi tog Hollandstigen ner till Preem. Där var en massa flygfän - myggor? knott? Jag vet inte...
När jag kom hem såg jag på hemnet att vi idag missat en visning av ett annat hus jag ville tittat på. *suck*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar