Min yngsta son har Asperger syndrom och minnesproblematik. Han är ojämn i sin begåvning och förmågor. Han har klarat mellanstadiet relativt smärtfritt även om kraven blivit högre och högre så har lärarna hittat lösningar på vissa av hans problemområden.
Något han har svårt för är att be om hjälp. Det gör han så gott som aldrig. Det är svårt för honom att formulera text men ibland har han sina ljuspunkter då som han skriver en massa helt fritt och ibland kan han klara det om han får mer tid på sig.
Med högra krav och med olika bemötande från olika lärare och pedagoger så blir det svårare och svårare. Jag har idag fått reda på hans betyg i svenska. Det gör mig så ledsen när han sitter och gråter. Men så länge han får godkänt i alla ämnen är jag nöjd. Jag kan inte kräva något men jag kan i alla fall önska och hoppas.
Han behöver hitta sina nycklar till sina låsta rum. Han behöver förstå vad som förväntas av honom i varje uppgift. Jag tycker om att stötta honom. Många gånger så löser han knutarna själv, bara han får tid och nycklar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar