När vi har ett problem fokuserar vi oftast mycket på. Vi tänker på det, spelar upp olika inre scenarios och funderar hur det kommer att kännas. Många av dom tankarna är sådana som inte hjälper oss på något sätt: dom skapar mer av det jobbiga och dom hjälper oss inte att komma på någon lösning.
Dom som är rädda för tandläkarbesöken och har en tid inbokad, spelar ofta upp tankar om hur hemskt det kommer bli.. om och om igen.. kanske hundratals gånger innan själv besöket. Ett känsloladdat möte med en vän - vi spelar upp jobbiga bilder innan. Vi upptäcker en beygynnande huvudvärk som kommer bli migrän - vi börjar "förbereda" oss på migränen, vilket egentligen är ett sätt att spela upp inre bilder av hur hemskt det kommer bli. Det finns hundratals exempel. Vi alla gör det hela tiden på ett eller annat sätt. Hjälper det oss? Måste vi tänka på något för att det kommer hända? Jag uppmuntrar inte flykt - flykt kan vara att vägra tänka på ett problem man kan lösa, eller förneka något: en sjukdomsförlopp. Jag talar om det repeterande av negativa tankar.
Vill du göra något konstruktivt? Fundera på en lösning. Spela upp inre bilder av att situationen inte kommer bli så hemsk, att du kommer lösa det. Om du funderat på en lösning och inte ser den, så är det mer konstruktivt att försöka acceptera.
Vill du utbilda dig till Kognitiv Terapeut? Läs mer på Utbildning till Kognitiv Terapeut på Näringscenter. I vår startar också en ny utbildning i Kroppspsykoterapi. Mer info kommer snart!
Marcus Hedén
Välkommen till min blogg! Understruken text är länk till annan sajt. Jag citerar även ibland andra utan att hänvisa. Här är mina funderingar om samhället, bloggar, mitt liv, intressen osv. Jag uppskattar och fascineras av olikheter och personer som står för sin sak, oavsett om jag sympatiserar eller inte. ALLA ÄR VI UNIKA oavsett om vi är lika eller olika. Jag anser att allas åsikter är lika mycket värda och jag tycker att olikheter är stimulerande.
torsdag 30 oktober 2014
Tänk dig det värsta! ... eller det bästa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar