"Den psykiska ohälsan hos unga har ökat dramatiskt i Sverige. Varför mår inte barnen lika bra som de har det? frågar sig de båda läkarna. De är oroliga för alla unga som förlorat aptiten på livet och tron på framtiden.
De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ”vuxna” i dag än tidigare.
– Hälsa har blivit en livsmening, kanske i brist på religiositet eller en övergripande livsmening av annat slag. Ju friskare vi blir desto ängsligare är vi för att mista den hälsan"
