Men jag har mycket sorg och saknad bakom mig... Jag har förlorat så mycket... Detta är bara ett axplock...
Min största förlust var min mammas bortgång 2002. Hon var mitt allt!
2000 förlorade jag en häst som jag hade planer för. Han var för tillfället utlånad till fodervärd och veterinären ringde för att få mitt tillstånd att avliva honom. Han hade svår tarmvred.
2001 gick jag igenom skilsmässa där min make tog vår son och stack ca 30 mil så det blev polisanmälan mm. Tingsrätten beslöt att sonen hade det bättre hos mig än hos sin pappa så sedan dess har han bott med mig.
2006 fick jag ge upp hoppet om att hitta ett nytt gott hem till lilla Fia, shetlandsponnyn jag haft i 12 år. Hon avlivades hemma på gården.
2006 fick jag ett dödfött föl... så vackert rödskäckigt hingstföl...
2007 "flydde" jag... från ett dåligt förhållande men egentligen ett drömliv men djur på en mindre gård.
Efter ett tag gick jag in i ett ännu värre förhållande... Som slutade med att polisen fick hämta honom två gånger. Och polisanmälningar och byte till hemligt telefonnummer..
2008 på hösten fick en annan häst avlivas. Fjordingen Frosty var min rid- och körhäst men som jag sålde när jag flyttade från gården. Men han fick en fin sista tid då hans nya ägare var veterinär och kunde ge honom smärtlindring.
Men sen 2009 har det varit lugnare... Mycket tack vare min snälla och lugna särbo! <3
Visserligen har jag alldeles för lite kontakt med min äldsta son tycker jag... Men jag orkar inte med konflikterna... Jag orkar inte med att bli utskälld. Jag orkar inte ta mer skit utan förklaring! Men han är ju snart 20 så det är kanske inte konstigt... Men jag saknar honom i mitt liv ändå. Jag tänker på honom med saknad så gott som dagligen. Men om han inte vill ha mig/oss i sitt liv kan jag inte tvinga honom...
