Inga träd, men gott om björkroth, och lakritsrot är gott

Nu har jag knaprat på lakritsrot. Det var gott... Godare än vad jag trodde faktiskt. Något jag funderat på är om många flytter under uppväxten skapar en trasig människa. Eller skapar det en människa som lärt sig anpassa sig och ta tillvara på det som finns, att kämpa? Om exempelvis en person föds i Falkenberg, bor under småbarnsåldern inne i Göteborg och under grundskolan bor i Västra Frölunda och Tynnered för att sen i 20-årsåldern bo i Bollebygd. Är den mer otrygg än den som bott med stor släkt och familj på samma plats största delen av sitt liv? Är helsyskon en bättre trygghet än halvsyskon? Mår ett barn bättre av föräldrar som grälar men ändå håller ihop än om modern söker kärlek, lycka och trygghet men inte lyckas? Om barnet bara har modern att ty sig till är det bättre eller sämre än att barnet växer upp i ett fosterhem? Jag är uppvuxen 20 år på samma ställe innan jag flyttade "hemifrån". Bott där med båda mina föräldrar och med släkt och grannar som umgåtts och ställt upp för varandra som en trygghet. Är jag en tryggare, stabilare och lyckligare människa då? Vad är det då som gör att jag har sån förbannat otur i så mycket? Jakten på lycka, kärlek och trygghet... Det är alltid något som raserar... Jag kan inte påstå att jag känner någon som helst stöttning av mina HELSYSKON. Jag kan känna mer stöd av ex! Så om jag bygger upp min värld fullt med ex har jag en massa som kan stötta mig! ;-) <3